”Truppen är för tunn”. ”Fler spelare måste in”
”Det här kommer inte att räcka”. ”Går inte så bra utan Rydström”
”Superettan nästa”. ”Ett hästjobb för att komma i form till premiären”.
”Måste få in nån som kan göra mål”
Några röster efter Lyngby-matchen.
Helt andra när Kalmar klarat 0-0 mot Bodø/Glimt.
Det svänger i den är branschen.
Poddar som bevakar allsvenskan fastnar ofta i numerär, sällan ekonomi eller kvalitet. Relevant fakta står inte högst upp på agendan. Den resultatstyrda ryggmärgsreflexen slår omedelbart till. Nyanser försvinner. Reflektion och eftertanke är sällsynt när tangenter attackeras för att frustrationen måste ut.
Allt ska vara på plats nu: alla delar i spelet ska sitta, nyförvärv (över) prestera, andra ska vara bättre versioner av sig själva – efter tre veckor.
Det finns också många sansade bedömare, ska sägas, som förstår processen och kan dra tydliga samband, bara genom att lyfta blicken, titta i backspegeln och jämföra med de två föregående åren. Två ytterligheter som blivit vardag och något som man kan, om man vill, förhålla sig till, eller helt enkelt ignorera.
Det spelas ingen allsvensk fotboll i slutet på januari. Inte ens transferfönstret har öppnat (1 februari). Det är nio veckor till seriepremiär. Kalmar FF har spelat två träningsmatcher. 2021 hade KFF förlorat med 3-1 mot ett danskt division 2-lag och kryssat, 0-0, mot Öster vid ungefär samma tid med samma tongångar. Året innan startade Henrik Rydströms nybygge med: Malmö FF 2-2, Oskarshamns AIK 0-2, Landskrona 0-2 och Umeå 1-2.
Nu är vi där igen. Röster höjs, tålamod en bristvara.
Vad är det som egentligen har hänt?
Två startspelare under hösten – Oliver Berg och Sebastian Nanasi – har lämnat. Plus Filip Sachpekidis som startade tre matcher (elva inhopp) under de sista 14 omgångarna. Erik Israelsson, Johan Stenmark, Victor Backman, Lukas Rhöse, Adnan Kojic och Papa Diouf gjorde inget större avtryck under året och spelade tillsammans 17 minuter (Diouf) under de sista tio omgångarna.
KFF har plockat in två nya spelare så här långt: Mileta Rajovic och Saku Ylätupa. Flyttat upp tre spelare från U19 – Rony Jansson, Sebastian Nilsson och Isak Vidjeskog. Truppen innehåller i detta nu 21 spelare. En, kanske två spelare till ska in. En rimlig och nödvändig trupprenovering.
Ekonomin är under kontroll. Det egna kapitalet växer. Sportchefen Jörgen Peterssons budget växer för varje säsong. Men det är inte samma sak som att det finns pengar att bygga trupp för alla eventualiteter och konkurrensutsätta samtliga positioner i laget.
Strategin är tydlig: en tydlig 1:a på varje position, ytterligare en 1:a i varje lagdel, övriga, unga utvecklingsbara spelare. Vilket betyder att cirka 14-15, kanske 16, får mest speltid, men det kan inte vara 22. Så har det också sett ut under Rydströms ledarskap. Föreningen klarar inte att bära mer än 15-16 spelare med lön nog för att räknas som allsvenska startspelare.
Det är en verklighet som måste hanteras och det är här nånstans som det är läge att titta i backspegeln och använda fakta.
Kalmar FF har haft en osannolik träffbild med sina rekryteringar efter riktningsförändringen inför säsongen 2021.
Rasmus Sjöstedt, Lars Saetra, Jonathan Ring, Oliver Berg, Noah Shamoun och Lukas Rhöse anslöt det året.
Sex startspelare försvann efter sjätteplatsen.
In kom: Ricardo Friedrich, Jakob Kindberg, Axel Lindahl, David Olafsson, Nahom Netabay, Simon Skrabb och Kevin Jensen. Addera även Douglas Bergqvist som både hann lämna, komma tillbaka för att på nytt försvinna samma säsong.
Isak Jansson lämnade för Cartagena under sommarens transferfönster. Sebastian Nanasi lånades in från Malmö FF för att täcka det hålet, plus att Johan Karlsson kom in som extrem bonus i samma fönster.
Utan att ha detaljstuderat övriga lag i allsvenskan har jag svårt att se någon annan förening med samma utfall. KFF har gjort det med i princip bara Bosman-spelare.
Mot den bakgrunden känner jag mig trygg med den grupp som arbetar med rekrytering utifrån strategi och kriterier kopplat till ekonomi.
Kriterierna är intressanta. Utan inbördes ordning:
• Språk, gärna nordiska spelare för snabb anpassning.
• Tydlig lönestruktur med definierade nivåer. Hur många i varje nivå? Krav på speltid för att matcha lön?
• Trupplogistik. Undvik osund internkonkurrens. Det är inte bra för ekonomin.
• Spelarprofil utifrån spelsätt.
• Skadebenägenhet.
Träffar man hyggligt rätt i de här boxarna ökar möjligheterna till en bra rekrytering. Exakt det KFF lyckats med under två säsonger.
Oliver Berg-hålet är stort. Medges. Samtidigt: även om summorna som florerat är inofficiella, så skulle, om det är nära sanningen, innebära att föreningen har fått väldigt bra betalt för en spelare som fyller 30 i år och på väg mot det sista kontraktsåret.
Den samlade erfarenheten som finns hos Jörgen Petersson, Peter Swärdh och Jens Nilsson i kombination med Rydström (2021-2022) och deras samsyn gav ett lyckat resultat. Nu kommer Henrik Jensen in med sina influenser från Midtjylland.
Han har inte bråttom med att ta in nya spelare. Med nio veckor kvar till seriestart behöver han se fler matcher för att få fler referenser; se vilka spelare som tar steg, vilka som är flexibla (det finns fler än Johan Karlsson) med tanke på hur Jensen vill positionera sitt nya lag.
Tre veckor in på säsongen är det fortfarande frågor som kräver svar. Precis som det ska vara, som det alltid varit.
Gå in och lyssna på Studio Pinatar. Lyssna på Rasmus Elm. Lyssna när han pratar om förväntningar…
