Käftsmäll, antiklimax och väckarklocka.
Ungefär så.
Det finns några basala detaljer som är viktiga när man kliver ut på en fotbollsplan; detaljer som är gratis, som är grunden alldeles oavsett vilken typ av idé eller filosofi som praktiseras: spring, tackla, kommunicera, visa närvaro.
Krackelerar samtliga, ja då kan det stå 0-3 efter 18 minuter.
Säsongens största förlust och säsongens sämsta prestation med säsongens bästa inramning.
Sex bussar i kortege söderut på E22:an, omkring 1 000 tillresta Kalmar FF-supportar, 4 000 Maifare och ett jävla drag.
Det är inte läge att vika ner sig då.
Ett rosa skimmer har omfamnat KFF den senaste tiden.
Daniel Nannskog, Radiosportens Christian Olsson, Studio Allsvenskan-gänget, Aftonbladet-paneler, Djurgårdens Mange Eriksson och Alex Milosevic är bara några ur högen som hyllar den fotboll som praktiseras.
Efter 22 omgångar och 37 poäng i skenet av de senaste årens ångest har det varit en fullt rimlig hyllning.
Kalmar FF har varit bra, fantastiskt bra i sekvenser, halvlekar och i matcher.
Det har varit underhållande, vackert, ambitiöst, samtidigt som det funnits en slutprodukt.
Nere på Listerlandet, i kanten av Hanöbukten så såg vi inte mycket av det där. Tanken var att kliva ut och försöka locka upp Mjällbys fembackslinje med att vända spel, komma in bakom för att skapa sprickor mellan deras centrala mittbackar och samtidigt ”döda” kontringar.
Efter tre minuter vänder Mamudo Moro spelet, hittar Joel Nilsson på högerkanten som har öppna landskap när Nisse Fröling inte var tillräckligt uppmärksam på det där med att ”döda” kontringar. För att ytterligare förstärka bilden av ett lag som inte var riktigt närvarande och tillräckligt fokuserade gjorde Tobias Andersson en rätt grov felbedömning när han lämnade sitt mål och kom på mellanhand.
Två minuter senare får Amin Sarr stå helt omarkerad, rättvänd, och ta hand om en lam Douglas Bergqvist-rensning och trycka in 2-0.
Två minuter senare är Andersson ute och fladdrar igen utan att kommunicera med sin backlinje.
Vid 3-0 får Elias Andersson enkelt glida förbi Oliver Berg några meter utanför straffområdet och skjuta, inte prickskjuta, ett skott som Andersson inte reagerar i tid på.
Det var naivt, viljelöst och utifrån såg det ut som ett lag i fritt fall, helt utan struktur eller mönster i det man försökte göra.
Väldigt märkligt med tanke på hur den här gruppen har vuxit under säsongen. Ta Göteborgsmatchen. Så här skrev jag då: ”Men det här laget har bestämt sig för att sälja sig dyrt istället för att klia sig på magen och bli bekväma trots att poängen rullat in fint och kontrollerat och utan risk att bli indraget i en bottenstrid.”
Kalmar FF gick in i landslagsuppehållet med Sirius-matchen som ytterligare en bekräftelse på utveckling och förbättring. Då var det inte så svårt att skriva: ”Men som också hanterar andra delar av spelet: fysik, när det blir duellspel, andrabollar; som kan försvara det egna straffområdet – i öppet spel och på fasta – att alltid ta jobbet, löpa, vinna tillbaka boll, visa arbetsmoral.”
Det här var något helt annat, en extrem avvikelse från dessa två matcher.
Har fyra segrar på de fem senaste matcherna någon betydelse i termer av bekvämlighet? Var det tal om övertändning med tanke på matchens karaktär? Eller är det så enkelt att positiva krav blev hämmande? För första gången den här säsongen saknades både Lars Saetra och Rasmus Sjöstedt i backlinjen. Försvann lugnet och tryggheten med dem?
Henrik Rydström bytte ut Oliver Berg efter 60, Sebastian Ring och Calle Gustafsson efter 72 minuter. De är tre av huvudtränarens mest betrodda spelare. Den manövern är en tydlig indikator att det var mycket som gick fel nere på Strandvallen.
Efter 3-0 var det naturligtvis kört. Kalmar kunde inte gräva fram en enda vettig chans i andra halvlek och Mjällby kunde spela av matchen lugnt och fint och stänga till den rejält när Jacob Bergström tråcklade in fyran.
Det är ändå märkligt att två lag med bra form: två raka segrar, kan uppträda så olika.
Mjällby såg exakt ut som det lag som inte förlorat på sju matcher och hållit nollan i samtliga. Jag fick en känsla att Rydströms gamla Bajen-polare Anders Wendin, aka Moneybrother, Pengabrorsans, They’re building walls around us, gått på repeat sedan Anders Torstensson klivit in som tränare.
Hans facit: 4-4-2, åtta raka nollor med en målvakt (Carljohan Eriksson) som stängt igen i 17 halvlekar, totalt 765 minuter. Mjällby har nu gjort 9-0 på i tur och ordning – Elfsborg, Malmö FF och Kalmar FF.
Mjällby är ett bra fotbollslag. Pragmatiskt?, absolut, men inget lag som parkerar bussen, däremot ett lag som gör allt det där som Kalmar FF glömde bort den här fina höstdagen på Listerlandet: löpa, tackla, kommunicera, visa närvaro.
En nödvändig väckarklocka?
Svar kommer på Tele2 nästa lördag.
Så här spelade KFF (4-3-3): Tobias Andersson – Piotr Johansson, Johan Stenmark, Douglas Bergqvist, Sebastian Ring (Lukas Rhöse 72) – Carl Gustafsson (Erik Israelsson 72), Oliver Berg (Noah Shamoun 60), Romario – Jonathan Ring, Isak Jansson (Filip Sachpekidis 60), Nils Fröling.
Övriga: Lucas Hägg Johansson (mv), Rasmus Sjöstedt, Emin Nouri.
