Första tävlingsmatchen, tre poäng, några minus (skönhetsfel) sett över 90+3, men framför allt en hel del som var riktigt bra.
3-2-segern landar till slut i ungefär samma resonemang som efter motsvarande match i cupen förra året: målmässigt var Trelleborg i närheten, spelmässigt var det klasskillnad.
Det är inte ett helt nytt Kalmar FF vi ser under Henrik Jensens ledning. Grunderna finns kvar, bollinnehav och kontroll är fortfarande prioriterat; aggressiv press och återerövring står högt upp på agendan.
Den stora skillnaden är variationen mellan kontroll, pulsering och ett djupledsspel som har adderats och som är den enskilt största detaljförändringen.
Kalmar FF kommer att bli svårläst i år.
Trelleborgs tränare, Per-Ola Ljung, gamle Helsingborgsbacken, gjorde sin egen tolkning av möjligheten att få stopp på KFF:s speluppbyggnad genom att ställa ut ett kompakt 4-4-2 för att neutralisera principer och mönster vi sett under försäsongen med en lite annorlunda positionering i det som är ett 4-3-3 i grunden.
Jag vet inte hur många gånger Ljung vrålade nummer 17, framför allt under första halvlek, för det blev ganska tydligt att det var Calle Gustafsson, navet, som skulle sättas under press, begränsas.
Första 15-20 var det också trångt, svårt att få till med- och motrörelser, det som varit så framgångsrikt mot Mjällby och AC Horsens.
Tålamodet är fortsatt stort. Blir det för trångt, börjar man om, flyttar boll och fötter, aktiverar Axel Lindahl på högerkanten, drar isär motståndet, hittar in bakom, kommer åt attraktiva ytor i sista tredjedelen.
Efter 25 minuter hade Mileta Rajovic rullat in två bollar i nät som vinkades av för offside, hårfint, efter två riktigt fina anfall.
Det var tryck mot ett desorienterat Trelleborg – och när vi stod och väntade på nya kombinationer, något barriärbrytande, bestämde sig Johan Karlsson för att göra något som också är en del av ”nya” Kalmar FF – ta avslut från den där mellanytan som alla säger är så attraktiv. Ett tungt skott förbi en chanslös Kasper Kristensen och 1-0 på tavlan.
Helt i sin ordning, rättvist på alla sätt.
Tillbaka till ingressen och det där om minus och skönhetsfel, för Trelleborg fick kvittera ur egentligen ingenting, det som inte var en farlighet, men som blev det på grund av…ja, vadå? En viss passivitet som infinner sig i känslan av att ha kontroll, när det enda som behöver hanteras är långa bollar, så erbjuds motståndarna en yta som egentligen ska vara stängd, som också varit stängd under matcherna så här långt.
Mohammed Saeid gjorde 1-1 och han fick ungefär samma yta i present i minut 77 för 3-2 och möjligheten att göra matchen onödigt spännande.
För att återknyta till ingressen än en gång och det som var riktigt bra.
Det fanns trots allt ett litet frågetecken att räta ut efter kvalitetstappet mot AC Horsens efter deras kvittering tidigt i andra halvlek.
Här var responsen på helt annat sätt.
Simon Skrabb gör en imponerande återerövring från Felix Hörberg, vänder upp, ser Mileta Rajovic centralt som möter det perfekta inlägget med pannan bara för att se Kristensen tippa bollen till hörna.
Två minuter senare styr Skrabb in 2-1 på Axel Lindahls inspel från höger.
Rajovic fick sin revansch i andra halvlek när han trycker in 3-1 med pannan på Romarios mjuka inspel.
Båda målen är effekten av Henrik Jensens framåtlutade fotboll där ambitionen att hota på flera olika sätt börjar betala sig, men också valet av att rekrytera en nia som har boxnärvaro och huvudspel som spetsegenskaper, det som kommer att ge KFF fler enkla mål om det går att uttrycka sig så.
Tävlingssäsongen är igång, det märktes tydligt ute på planen: duellspelet blir intensivare, lite fulare, det käftas och det finns synpunkter på rätt många domslut; det är adrenalin och puls, precis som det ska vara.
KFF klarar även av den typen av spel, en dimension som jag tror är en effekt av Henrik Jensens intensitets-ambitioner.
Till sist: Det har tagit tid, det har fått ta tid, men nu har Simon Skrabb börjat växla upp, se ut som den spelare vi lärde känna i Norrköping. Han är involverad, engagerad, ser ut att trivas i sin nya roll, skicklig både rätt- och felvänd, stark i bollmottagning och rutinerat smart i bollmottagning och duellspel. Med Skrabb och Nahom Netabay som tior ser jag rätt tydliga tendenser på hur Oliver Berg-hålet håller på att fyllas.
Så här spelade KFF (4-3-2-1): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl (Robert Gojani 66), Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Johan Karlsson, Calle Gustafsson, Romario – Simon Skrabb (Kevin Jensen 79), Nahom Netabay (Isak Bjerkebo 90) – Mileta Rajovic.
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Elias Olsson, Noah Shamoun, Saku Ylätupa.
