Text: Peter Ahlén
Fyra veckor till seriepremiär.
Om 21 dagar stänger transferfönstret.
Hur ser det ut? Är truppbygget färdigt? Vad behöver Kalmar FF få in för att känna sig hyggligt nöjda? Finns det spelare som måste lämna?
Vem är bättre att fråga än tf sportchefen Peter Swärdh.
Det vi vet är att tolv spelare har lämnat. Åtta nya adderats.
– Just nu har vi fokus på att få in ytterligare en offensiv spelare. En spelare som ligger på den övre skalan om vi pratar cv, tidigare prestationer, en som bidrar med tyngd och förmåga längst fram.
Här har den sportsliga ledningen gjort en liten riktningsförändring. Istället för som tidigare sikta på ytterligare en kantspelare så är nu fokus på en central anfallare, eller en nummer nio.
Vilken profil och egenskaper är det ni söker?
– Vi vill ha in en poängspelare. Han ska helst vara en spelare som har fart i djupled, som kan sätta press på backlinjen. Sen tittar vi naturligtvis på vad som händer i laget och våra offensiva positioner med Abdi (Sabriye) och Saku (Ylätupa) och deras insats mot Varberg. Anthony (Olusanya) och Isaac (Atanga) har stigande form och bra egenskaper, då ser vi att det finns bra konkurrens, men att vi behöver lite mer fysik och tyngd som kan stå upp mot innerbackarna och som också kan jobba felvänd.
Hur långt borta är det?
– Vi har identifierat spelare, men är i en situation där de vi är intresserade av fortfarande avvaktar och tittar på vad som händer på högsta nivå i Sverige och Norge där fönstren är öppna. Vi har inte kommit dit vi vill av olika skäl. Samtidigt finns det kanske anledning att vara lite kylig, avvakta ytterligare någon vecka för att kunna nå en högre rankad spelare.
Finns det medel att lösa den typen av spelare?
– Även om vi har en bra Superettan-budget har vi också en omställning att hantera – och omställningar kostar pengar. Men det finns utrymme i budgeten. Vi faller inte på ekonomi när det handlar om just den här rekryteringen, så mycket kan jag säga.
I Spanien, på lägret, efter rekryteringarna av Sabriye, Olusanya och Atanga, talade ni om att det kunde bli aktuellt med två till offensiva krafter. Finns den tanken kvar?
– Just nu är prio på den centrala spelaren. Vi får titta efter matchen mot Hammarby hur det ser ut i befintlig trupp, vad som händer när flera spelare kommer tillbaka och hur vi ska positionera oss. Det finns en öppning om vi behöver göra något ytterligare.
Just nu finns 22 utespelare och tre målvakter i truppen. Ett idealiskt antal?
– Vi har haft ett riktmärke på 20+3, men som vanligt är trupplogistiken lite flytande. Sen tror jag vi kommer att ha spelare som gjort en bra försäsong, men där det ändå kommer att bli tufft med speltid. Då kanske vi lånar ut eller att man eventuellt måste flytta till en annan miljö.
I dag finns inget konkret intresse för någon i truppen. En del förfrågningar om utlåning och en pågående dialog med Oskarshamns AIK:s sportchef Filip Jägerbrink med ambition att öppna upp ett nytt föreningsavtal är det som finns på bordet.
TRUPPGENOMGÅNG – NULÄGE
Målvakter: Samuel Brolin, Jakob Kindberg, Casper Andersson.
Samma uppställning som förra säsongen. Kindberg och Andersson är inne på sina fjärde säsonger i KFF.
Mot Varberg fick Kindberg chansen. Brolin stod mot Hammarby. En fortsatt truppinventering från Toni Koskela eller en liten fingervisning om framtiden?
Försvarsspelare: Arash Jafarpour, Rony Jansson, William Andersson, Sivert Överby, Arvin Davidou-Kia, Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, Aboubacar Keita, Zackarias Råvik.
Nio totalt, fyra renodlade mittbackar och fyra hybridspelare känns som minst en för mycket.
Hur tänker du där?
– På grund av omställningen, plus att Toni ska få se alla spelare, så har Arash och Rony testats i två olika positioner. Vi har en ny vänsterback med annorlunda egenskaper än Alex (Gersbach) och vi har förstärkt centralt med Bouba (Keita) och Zackarias (Råvik). Det är en väldigt fin konkurrenssituation. I gruppen finns tre – Råvik, Kia och William som även kan spela i P19. Sen är det ju så att det är en spelare för mycket.
William Andersson har skolats om. Varför?
– En process som egentligen har pågått sedan han började träna med a-laget. Det är tuff konkurrens på mitten och i Tonis värdering har han i första hand sett honom som ytterback.
Vad har han för egenskaper som tilltalar?
– Löpkapaciteten. Han orkar springa box till box och göra det väldigt många gånger i match. Han är även stark i duellspelet. Det har visat sig att han klarar båda kanterna, plus att han är bekväm centralt på mitten. Påminner om Johan Karlsson i det sammanhanget. Sen finns naturligtvis ovana i positionsspelet och värderingar som behöver göras utifrån det sammanhanget.
Zakarias Råvik har tagit stora och snabba steg på kort tid. Pratade ni om att flytta upp honom efter förra säsongen?
– Det som fanns med var att han var den innerbacken i U19 som låg längst fram. Men ingen sån tanke fanns under hösten, bara att han skulle träna med a-truppen. Hans prestationer har vuxit och då har Toni prioriterat honom i vissa lägen. Precis som William har han spelat sig till den här möjligheten genom bra prestationer, tagit chansen när den uppstått.
Peter Swärdh som varit med länge vet av erfarenhet att det brukar hända saker när en ny tränare anländer.
– När det kommer in nya ögon i en miljö så får helt plötsligt vissa spelare högre status, andra lägre. Så har det alltid varit. Råvik och Andersson har fått luft och ett lyft, det som är superviktigt för tron på den egna verksamheten.
Är Aboubacar Keita så bra att han ska spela?
– Det ska inte jag uttala mig om, men det är svårt att hitta vänsterfotade mittbackar som är tillräckligt bra. De blir ofta för dyra. Vi tror att vi hittat en spelare med bra profil: erfaren och i bra ålder. Han är efter i den fysiska statusen och behöver några veckor till.
Mittfältare: Melker Hallberg, Robert Gojani, Calle Gustafsson, Antonio Kujundzic, Awaka Djoro, Wilmer Andersson, Gibril Sosseh, Abdusalam Magashy, Saku Ylätupa.
Precis som i backlinjen, ett överflöd.
Lek med tanken att alla är tillgängliga och det skulle gå att ställa upp med tre helt olika konstellationer på mitten – två sexor, en tia:
Exempel 1: Hallberg, Gojani, Ylätupa.
Exempel 2: Calle G, Djoro, Sosseh.
Exempel 3: Antonio, Wilmer, Magashy.
– Numerären är för stor, ingen tvekan om det. Men som det ser ut just nu så är inte Wilmer i full träning, Calle och Awaka kör på men är inte klara för match. Sosseh är inne i en anpassningsfas. Här får vi ha lite tålamod och se vad som händer under mars.
Koskela vill ha en tia som löper i djupled och fick väldigt fina besked av Ylätupa mot Varberg. Magashy har testats i positionen. Ville Nilsson kan spela där och nu när det är prio på en till nia så blir Olusanya ett alternativ i den rollen.
– Anthony har egenskaper för alla offensiva positioner, men just nu känns Saku som tydligast i rollen som tia.
Forwards: Anthony Olusanya, Isaac Atanga, Abdi Sabriye, Ville Nilsson.
En till nią ska in. Men räcker det? Många lag ser till att ha dubbla uppsättningar i sina offensiva positioner för att kunna påverka matchbilder. Magashy och Ylätupa går att använda men känns inte helt kompatibla med hur Koskela vill använda sina yttrar.
– Vi har även tillgång till Linus Braun och Charlie Rosenquist i P19. Vi får helt enkelt avvakta helheten i vår positionering när fler är tillbaka i spel. Till slut kanske det visar sig att vi behöver någon till…
Hur ser du på den interna konkurrensen?
– Som det varit fram till nu – bra. Spelarna har sett att det kommit in nya som hjälper till att höja nivån i vardagen. Vi tränar bättre, kvaliteten i truppen blir bättre. Är alla friska och hela då kan det bli för tufft i vissa positioner.
Antalet utländska spelare i truppen är nu tio. Nio får användas i en matchtrupp. Begränsar det möjligheten till offensiva förstärkningar?
– Kan det göra eller så ser man förbi det och agerar på andra sidan. Det bästa vore att hitta en svensk kanonforward som gör 15 mål…
– Rony Jansson räknas som home grown, ”egen produkt” i sommar. Vi har koll på läget.
