Efter drygt två år som skribent på Kalmar FF har jag avsagt mig uppdraget.
Inget lätt beslut. Definitivt inte.
Men ibland händer något som förändrar synen på dig själv, livet i stort, något som får dig att tänka och fundera i andra banor.
Det är Ingen stor dramatik, inte alls, men tillräckligt för att prioritera om och göra ett val.
Fotbollen får helt enkelt inta en annan plats. En lite lugnare. Det mer yrkesmässiga fasas ut.
Det är som det är, tråkigt på många olika sätt, samtidigt skönt när väl beslutet är taget.
Jag var rätt säker på att bejaka senioren i mig när jag stämplade ut från Barometern-OT sommaren 2019.
Märkligt nog så blev det Kalmar FF som kramade ut drygt två år till av det som varit min profession i 36 år.
Skyll på Markus Rosenlund.
Hade inte min praktikant från sporten på tidningen i mitten av 1990-talet hört av sig hade jag varit nöjd med att rensa ogräs, kärra ut jord och lukta på blommorna.
Istället fick jag några riktigt fina år i en förening som jag följt sedan 1976 när jag flyttade till Kalmar. Först på avstånd, några år senare professionellt.
Det har varit en ynnest att få komma en elitförening in på livet. Det är något helt annat än att stå utanför och titta in. Det kan jag försäkra.
Det har varit intressant, spännande, roligt och lärorikt.
Färgpaletten är mycket bredare än den svart-vita som ofta appliceras på en förening.
Rosenlund, Jörgen Petersson, Henrik Rydström och Henrik Jensen har varit mycket generösa: berättat, förklarat, informerat, vilket har givit mig en unik möjlighet att få använda detaljer i min huvudsakliga uppgift som skribent som inte var möjligt när jag var på ”andra sidan”.
För det är jag evigt tacksam.
Men också för att jag känt mig välkommen från dag ett, vilket inte var givet med tanke på det där med ”andra sidan”.
Generösa, öppna och glada människor alldeles oavsett uppgift, avdelning eller position som bjudit på sig själva och gjort varje enskilt arbetstillfälle under de här drygt två åren till en sant nöje.
Analysglasen åker av så här mellan hägg och syrén.
Hur det ska gå? Inte en aning.
För att travestera Nanne Bergstrand: ”Det finns inget slut, bara en ny början.”
Till sist: Tack till Henrik Andersson som stått ut, som fått vänta på mina texter för publicering efter varje match.
Text: Peter Ahlén
