En trotjänare tackar för sig
Efter 20 år i Kalmar FF har nu Tobias Carlsson beslutat sig för att lägga skorna på hyllan och satsa på den civila karriären. Tobias beskriver själv sin tid i Kalmar FF i krönikan nedan. Ytterligare texter om Tobias kommer på hemsidan inom kort.
Avsked
En trotjänare tackar för sig
Efter 20 år i Kalmar FF har nu Tobias Carlsson beslutat sig för att lägga skorna på hyllan och satsa på den civila karriären. Tobias beskriver själv sin tid i Kalmar FF i krönikan nedan. Ytterligare texter om Tobias kommer på hemsidan inom kort.
Avsked
När jag ser slutet ser jag också det som har varit. Och till skillnad från andra har jag numera tid för det: nostalgi. För jag har upplevt många fina stunder genom åren, från Knattecupen på Svampplan i Färjestaden där allt började till Guldfågeln Arena. Vad är det då jag kommer att minnas mest? Är det de stora segrarna? Som när vi vann Söderettan 1998? Cupen 2007? SM-guldet 2008? De är alla fantastiska händelser. Eller är det de personliga triumferna som när jag fick dra på mig den blågula tröjan, mitt självmål mot Bajen 1994 eller kanske min come back 2009 då jag efter ett och ett halvt år skadefrånvaro nickade in segermålet mot Häcken på Fredriksskans? De är alla sköna minnen men de är ändå inte de mest betydelsefulla. För det är vad alla mina lagkamrater och jag har upplevt på och utanför plan, vad vi skapat tillsammans.
På det sköna nittiotalet var vi halvdana, vi var begränsade men vi hade en vilja och vi trivdes tillsammans, vi var alla från Kalmar med omnejd och det vi skapade tillsammans räckte ända till allsvenskan 1999. Det är för mig kanske det starkaste minnet från vad ett lag kan åstadkomma. Många av de här, för mig riktiga rödsjälar, är mina kompisar och bekanta idag.
2004 började den fotbollsmässigt bästa tiden i vår historia. Vi hade fantastiska spelare men framför allt ett väldigt bra lag. Det fanns talang i överflöd det var lagbygget som skördade framgångarna, vi var välkomponerade och laget hade spets, bredd och djup. Vi fick in en internationell touch med teknik och framskjutna bröst (Fabio var kung!), vi hade vår organisation i ryggmärgen och tillsammans blev det en bra mix med fantasifullt lir framåt och tillknäppt bakåt.
Nu på senare år har spelarkarusellen snurrat allt snabbare, spelare kommer och spelare går i en rasande fart, du känner att de där riktiga trotjänarna blir mer sällsynta och då är det skönt att än idag, 20 säsonger efter jag började i KFF, fortfarande kunna stöta och blöta sina tankar med mina kära medarbetare Ola Ragnarsson och Kjell Svensson.
Och så har vi dom till sist. De som har löpt samma grus, plast- och naturgräs som jag sedan förra årtusendet och som jag är så glad för att ha vid min sida i omklädningsrummet: Wastå och Rydan. Trotjänare som har betytt så mycket för mig och inte minst för Kalmar FF. Utan dom hade vi inte varit så framgångsrika som vi varit, det är jag helt säker på. Och inte minst nu i dessa tider, när det blåser kallt, så är deras rutin och ledaregenskaper extra betydelsefulla.
Jag tackar för mig, det har varit fantastiska år med allt, med mina kära vänner, publiken, resorna, bollen, snesparkarna, nickarna, segrarna och förlusterna. Fotboll är när man gör något tillsammans och det är oöverträffat. Nu lägger jag skorna på hyllan och satsar på tennisen.
Tre Europatider
1. Trans Narva 2006
Första gången i Europa. Nanne skrämde upp oss med att de var djur, vi vann med 6-1 och vi firade natten lång i ett somrigt, vackert Tallinn. Oförglömligt
2. Benfica 2003
Match med Molde på ett splirrans Estadio da Luz, torsk 3-0 i Uefa och den nyutrullade gräsmattan korvade sig gång på gång. Trist då, kul nu.
3. Feyenoord 2008
Kommenterade matchen från Radiohytten på De Kuip i Rotterdam. Vi vann mot van Bronckhorst och grabbarna. Men vi borde ha vunnit med mer. Torsk på Borås arena i returen och respass.
Tobias Carlsson
