WALL OF FAME 2025

UNG PIONJÄR FRÅN FÖRRA SEKLET…

Text: Peter Ahlén

Två nya tavlor, men fyra individer..?
Kalmar FF:s historiska akademi är generös i år: Wall of Fame expanderar.
30 legender finns redan på plats.
Nu presenteras nummer 31, 32 och 33: Bröderna Elm – David, Viktor och Rasmus.
Dessutom Einar Delborn som blir nummer 34 i raden.
Han blir den sjunde i ordningen av KFF-profiler som hyllas postumt med en tavla i det sydvästra hörnet av Guldfågeln Arena.
2011, premiäråret, valde en kommitté ut fem personer: Gösta Carlsson, Oscar Jonsson, Olle Lind, Hjalmar Sivgård och Gunnar Svensson av samma skäl.
Fem år senare, 2016, när Kalmar FF:s historiska akademi konstituerats, föll valet på ungerske tränaren Istvan Wampetits.
– Einar Delborn är en av pionjärerna, spelare och ledarfigur redan i 20-årsåldern, som blev föreningens ansikte utåt med sitt omfattande engagemang i Smålands Fotbollförbund.
Viktigt att lyfta personer som initierade och drev på utvecklingen, säger Pelle Friberg, akademiledamot och en av författarna bakom boken ”En resa i bilder genom 100 år” – praktverket som släpptes i samband med att Kalmar FF firade 100 år 2010.
– Hade inte Delborn och hans kamrater jobbat så målmedvetet med att etablera fotbollen i Kalmar är inte jag säker på att vi blivit ett elitlag längre fram. Idrott är ofta tradition och i Kalmar startade den tidigt.
Einar Delborns cv väger onekligen tungt i föreningens historia.
Född och uppväxt på det småländska höglandet.1911 flyttade den då 19-årige kontoristen till Kalmar från Tranås för ett arbete på AB J Bruun, en stor spelare inom lantbrukssektorn. Här fanns anställda med koppling till idrotten i Kalmar, framför allt fotboll. Bland andra Hjalmar Sivgård, eller Petersson, som var hans efternamn då. Den tidens stora stjärna.
Einar Delborn, eller Karlsson som han hette vid flytten, började spela för IF Göta som center.
Delborn engagerade sig också i styrelsen och fanns med när föreningen sökte medlemsskap till Riksidrottsförbundet 1912. Där blev det nej. Namnet var redan upptaget av föreningar i Karlstad och Stockholm menade förbundet.
Föreningen skickade in flera förslag: IF Stadion, IF Heros, IF Hellas, IF Herkules, men också IF Gothia, ett namn Einar Delborn noterat på ett fartyg i hamnen. Det blev också det nya namnet. Dessutom praktiskt och småländskt med tanke på att klubbmemblem och dräkter redan var märkta med IFG.
Som spelare blev Einar Delborn distriktsmästare 1916 (se laguppställningen) och han finns med på en av de första lagbilderna med IF Gothia från 1913.
Samtidigt som han gjorde civil karriär på AB J Bruun där han till slut blev disponent och ansvarig för firmans 13 filialer i Småland, Blekinge och Västergötland så representerade han IF Göta, IF Gothia, Kalmar IS (ytterligare ett namnbyte 1918) och Kalmar FF (1927) på småländsk förbundsnivå.
Delborn kom med i förbundet redan 1912 och avtackades 1955! Under flera år vice ordförande och dessutom ledamot och ordförande för uttagningskommittén för Smålands landskapslag som var ett prestigefyllt inslag i fotbolls-vardagen långt in på 1960-talet.
Delborn var högst delaktig när Kalmar FF kom med i det nationella seriesystemet 1927 trots att det fanns starka krafter som inte ville ha med lag från den här delen av landet då den geografiska belastningen i första hand (…och ekonomin) skulle bli för stor. KFF-ledarna argumenterade hårt och beslutsamt och kunde till slut övertyga bakåtsträvarna.
Delborns arbetsuppgifter i fotbollens tjänst stannade inte där. Mellan åren 1913-1938 dömde han dessutom fotboll. Så bra att han 1921 flyttades upp som klass 1-domare och därmed fick döma i Svenska serien som blev Allsvenskan 1924.
Han var också pionjär på ett helt annat område när han kommenterade seriefinalen i Sydsvenska serien mellan IFK Malmö och Kalmar FF 1927 i direktsändning i Kalmars lokalradio. Det är en av de tidigaste radiosändningarna överhuvudtaget från en svensk fotbollsmatch som det finns belägg för.
– Ibland lär jag ha svurit över någon motgång och under halvtidspausen var det tyst i apparaterna i Kalmar. Då måste jag ju ner till grabbarna i kabyssen i egenskap av lagledare, berättade Delborn i en Barometernintervju 50 år senare.
Delborn blev också rikt dekorerad under åren:
Smålands Fotbollförbunds förtjänsttecken i Guld 1936
Riksidrottsförbundets förtjänsttecken i Guld 1953
Svenska Fotbollförbundets förtjänsttecken i Guld 1955
Småländsk Distriktsmästare i fotboll 1916 med IF Gothia.
Einar Delborn gick ur tiden 14 september 1981, 88 år gammal.

CITAT
”Fotbollen var hans liv. Ett intresse och en passion han delade med sin fru Sigrid. När man tittar tillbaka är det svårt att förstå hur han klarade av livspusslet med tanke på civil karriär och den tid han ägnade fotbollen. Intresset fanns med hela livet. För farfar fanns bara Kalmar FF. På slutet kunde han inte gå på matcherna, men bara en kort tid före hans bortgång gick vi tillsammans och satt på Fredrikskans norra läktare. Det var fint att kunna sluta cirkeln med en sista FF-match.”
Patrik Delborn, sonson och trogen Kalmar FF-supporter.

…OCH HISTORISKA BRÖDER
FRÅN BROAKULLA

Text: Peter Ahlén

Einar Delborn med kamrater startade resan. Byggde från grunden, målmedvetet och framåtsyftande. Nästan ett hundra år senare kom den retroaktiva belöningen: Kalmar FF:s första och hittills enda SM-guld.
I några av huvudrollerna tre bröder från Broakulla.
1944 hade Sven, Kjell och Arne Hjertsson blivit svenska mästare i Malmö FF:s himmelsblå tröjor. Men trion gjorde bara en enda match tillsammans under guldåret.
Bröderna Nordahl är väl fortfarande landets mest kända brödraskara. Gunnar, Knut och Bertils OS-guld 1948 är väl nästan omöjligt att kopiera.
På hemmaplan blev det flera SM-guld. Men bara Gunnar och Knut fick lyfta bucklan tillsammans i IFK Norrköping.
Tre bröder i samma lag är ovanligt. Thysells i AIK, Perssons i Sandvikens IF, Nilssons i Landskrona och Mjällbyikonerna Sven-Bertil, Rolf-Inge och Bosse Andersson försökte utan att lyckas vinna det finaste som går att vinna i svensk fotboll.
David, Viktor och Rasmus Elm tog det ett steg längre när de firade SM-guld på Stortorget i Kalmar den 9 november 2008.
Då hade bröderna varit ordinarie och drivande i ett exceptionellt välfungerande kollektiv under Nanne Bergstrand ledning samt Kjell Nyberg och Svante Samuelssons varsamma navigerande utanför de kritade linjerna för att bygga en trupp kapabel att skriva historia.
Jobbet hade pågått i flera år. Allt sedan Kjell Nyberg tjatat sig blå för att få återanställa Bergstrand som tränare inför 2003 av många ansedd som svikare när han lämnade för Helsingborg efter degraderingen 1999.
Nyberg kunde vara övertygande på det sättet.
Där och då, 2003, fanns inga planer, visioner eller drömmar om guld i närtid. Etablering var ledordet. Nyberg och Bergstrand hade däremot en idé om hur just den delen skulle gå till: Brassespåret som blev fundamentet och anledningen till att resan i princip bara gick i en riktning.
Bland brassar, en Mjällbyikon, Brasse-Lasse, Samuelsson d.ä, Tobbe C och diverse andra rekryteringar så hade naturligtvis Nyberg registrerat att det fanns talang på närmare håll. Mer precist i Broakulla, Algutsboda socken i Emmaboda kommun.
Vid tiden handlade det om Rasmus Elm, 16 år, 2004, och eftertraktad.
– Det fanns konkurrens, absolut. Vi hade väl, precis som Öster egentligen, en konkurrensfördel i geografin. Rasmus ville satsa men samtidigt ha möjligheten att kunna åka hem efter träningarna under en övergångsperiod. Mamma och pappa var involverade i processen. Pålästa och noggranna och på något sätt lyckades våra mentala trådar mötas och Rasmus valde Kalmar FF, säger Kjell Nyberg tjugo år senare.
Samtidigt befann sig David och Viktor på andra sidan Sverige, vid ”fel” kust, i Falkenberg för att etablera sig på elitnivå.
Varför inte i Kalmar FF? Kjell Nyberg förklarar:
– De fanns på vår radar, men jag kan erkänna att de inte var våra förstaval och vi kände också att det inte var så bråttom, att vi ville se mer och därför var vi nöjda när de hamnade i Nybro där vi kunde följa utvecklingen på nära håll.
Två knäskador och brist på motivation i Viktors fall kan också ha spelat in i Nybergs samlade bedömning.
Planen sprack. Istället fick Nyberg åka till västkusten för att följa dem i Falkenberg.
– Jag tror det var nyttigt för deras utveckling att göra den resan. Ny nivå, de fick spela kontinuerligt och utvecklas.
2006 klev mellanbroder Elm in på Fredriksskans. Ett år senare anslöt storebror David. Åtta år efter att trion splittrats i Johansfors IF.
Rasmus gick rakt in i a-truppen 2005. Debuterade i allsvenskan 9 maj mot IFK Göteborg när han ersatte Svante Samuelsson i 83:e minuten.
– Alla såg något specifikt i hans förmåga, framför allt hur han använde första tillslaget för att skapa sig tid och utrymme. Det stack ut redan då, förklarar Nanne Bergstrand mellan tuggorna på kanelbullen när vi träffas på ett centralt beläget fik i Kalmar.
– Han var inte så snabb i fötterna, däremot i huvudet. Fysiken – tempot, intensiteten – klarade han bättre än de flesta på grund av sin spelförståelse.
2005 handlade om att se och lära. Ett år senare var Rasmus etablerad i Bergstrands 4-4-2 (”täta åttan”) eller 4-2-3-1-system som var brukligt.
Resten är historia som det brukar heta.
Som bäst våren 2009, hävdar Bergstrand.
– Han var naturligtvis bra hela vägen, men då hade Viktor försvunnit och då fick Rasmus större utrymme att utveckla sitt offensiva spel.
Vad fick ni med Viktor?
– Hans lyft, precis som för flera andra, kom när vi bytte spelsystem till 4-3-3 efter 0-5-smällarna mot Helsingborg och Göteborg 2007. Förmågan att ta sig in i straffområdet, avslutningskvaliteten, något som utkristalliserades i det systemet sticker ut. Vi tränade extremt mycket avslut både 2007 och 2008. Kombinationsspel, hitta rätt ytor i sista tredjedelen och det tror jag hjälpte Viktor mycket i sin utveckling.
Här fanns också storebror Elm med i bilden. Rekryterad inför säsongen 2007.
– Vi ville få in en lite större central anfallare, en target, en typ som saknades i truppen. Jag var inte lika säker på David som Nanne men jag köpte argumentationen och resonemanget, vilket visade sig vara rätt, säger Kjell Nyberg.
Systembytet och försäljningen av Ari Ferreira till AZ Alkmaar sommaren 2007 öppnade upp för David Elm. Han blev central anfallare med Patrik Ingelsten och Cesar Santin på kanterna med en inlöpande brorsa som stöd i boxen.
– Vi kunde utnyttja honom i kontringsspelet som uppspelspunkt. Han var enormt bra på att täcka boll och skicklig att länka spel. Bitarna föll på plats, säger Bergstrand.
Kalmar FF slutade tvåa 2007 och kunde leva upp till förväntningar och förhandstips ett år senare.
Viktor Elm försvann till Heerenveen efter guldfirandet.
Rasmus Elm valde, för det fanns verkligen alternativ, till slut AZ Alkmaar.
David Elm blev lite överraskande klar för Premier League-klubben Fulham precis innan transferfönstret stängde sommaren 2009.
Tio år efter att bröderna gått skilda vägar i Johansfors upprepades samma sak i Kalmar FF.
Men de skulle komma tillbaka och avsluta sina karriärer på östkusten. Erfarna, dekorerade, men lika ödmjuka och jordnära som när de klev på framgångsresan i mitten på 2000-talet.
Den 18 juli 2015 mot Falkenberg hemma var bröderna återförenade på planen.
Nanne Bergstrand hade välkomnat David Elm tillbaka hösten 2013. Han coachade alla tre 2017-2018 och fanns åter på bänken 2020, men då hade både Rasmus och David avslutat sina karriärer, lätt kantstötta av skade- och hälsoproblem.
Föreningen närde drömmar om ett nytt guld under andra halvan av 2010-talet. Verkligheten blev annorlunda. Istället handlade det om överlevnad, både sportsligt och ekonomiskt.
– Arv, talang, miljö, ditt personliga driv spelar roll. Men det handlar lika mycket om att hamna i rätt sammanhang, vid rätt tidpunkt och i ett spelsystem där du får möjlighet att exponera dina spetsegenskaper. Alla fick en otrolig utväxling under åren i Kalmar FF, menar Bergstrand.
Hur var de att träna?
– Disciplinerade, fuskade aldrig. Bra lagspelare som förstod och tog ansvar för helheten.
Som personer då?
– Rasmus och David var lite mer känsliga, det gällde både på och utanför planen. Viktor skulle jag kalla pragmatisk, han körde på. Han funderade inte så mycket. Alla tre var jordnära, realistiska och resultatinriktade, starkt präglade av uppväxten och tillsammansheten. Därför helt rätt att lyfta och hylla dem samtidigt, tycker Bergstrand.
I Kalmar FF, var och en för sig, kulturbärare och ikoner, men framförallt som epitetet: Bröderna.
I samband med matchen mot IK Oddevold den 18 oktober kommer fyra nya Wall of Fame- medlemmar att hyllas under en ceremoni innan avspark.

FAKTA/DAVID ELM

• Född den 10 januari 1983.
• Moderklubb är Johansfors IF. Som 16-åring flyttade han till Helsingborgs IF:s Tipselit. Flyttade hem efter 1,5 år och hamnade i Nybro IF. Blev kvar i tre säsonger och hann med en kort sejour i Emmaboda IS innan Falkenbergs FF och Superettan blev nästa destination 2004.
  Under åren i Kalmar blev han svensk mästare (2008) och cupmästare (2007). Flyttade sommaren 2009 till Premier League och Fulham. Totalt tio matcher och ett mål senare gick flyttlasset tillbaka Sverige och lite överraskande IF Elfsborg där han skrev ett femårskontrakt i januari 2011. Där blev han svensk mästare 2012. Återkom till Kalmar FF i augusti 2013.
  Avslutade elitkarriären efter säsongen 2017 efter en hjärnskakning och dess långvariga effekter. Slöt cirkeln genom att spela 13 matcher och göra sju mål för Johansfors IF 2018.
  

FAKTA/VIKTOR ELM

• Född den 13 november 1985.
• Startade karriären i Johansfors IF. Hamnade, precis som storebror David, i Nybro IF innan Superettan-föreningen Falkenbergs FF erbjöd provspel och senare kontrakt. Återförenades med storebror David i två säsonger innan Kalmar FF värvade mittfältaren inför 2006.
  Under åren i Kalmar blev han svensk mästare (2008) och cupmästare (2007). Utsågs till allsvenskans bästa mittfältare guldåret och fick debutera i a-landslaget samma år. Valde att flytta till Holland och Heerenveen efter säsongens slut. Flyttade vidare till AZ Alkmaar sommaren 2012, där han precis som i Heerenveen blev holländsk cupmästare.
  Valde att flytta hem 2015 och blev den av bröderna som spelade flest matcher efter återföreningen. Användes både som mittfältare och mittback. Avslutade karriären efter efter 2020.
  
  

FAKTA/RASMUS ELM

• Född den 17 mars 1988.
• Debuterade i Johansfors IF som 13-åring. Flyttade från moderklubben till Emmaboda IS där han blev pojklandslagsspelare 2003. Två år senare blev Kalmar FF ny klubbadress där han omedelbart fick plats i a-truppen. Debuterade i allsvenskan i maj 2005 (IFK Göteborg). Återförenades med bröderna säsongen 2007. Cupseger samma år och SM-guld ett år senare. Debuterade i a-landslaget på januariturnén 2009 och gjorde sitt första landslagsmål mot Österrike en månad senare. Gjorde stor succé i U21-EM samma år.
  När han sedan gjorde en fantastiskt fin vår i allsvenskan (9 mål på 19 matcher) var det bara en tidsfråga innan han skulle lämna Kalmar FF. Nästa destination blev AZ Alkmaar och sedan CSKA där han blev mästare 2013 och 2014 och cupmästare 2013.
  Karriären har varit präglad av skador och sjukdom och så såg det också ut efter hemkomsten 2015 och det blev bara 72 matcher på fem säsonger.
  Har arbetat som tränare i föreningens organisation efter den aktiva karriären.