Tre nya poäng, ett bortjagat hemmaspöke och ännu en match där Kalmar FF är spelmässigt i en annan division än motståndet. Ett stukat Örebro SK kunde, eller ville inte ta kampen på samma villkor och bjöd omedelbart bort initiativet. Det ska man nog inte göra mot ett KFF som är extremt trygga i sitt förhållningssätt på planen just nu.
Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Efter andra raka segern, tredje nollan bakåt och totalt sju poäng är det svårt att inte relatera till det första påståendet. Kalmar FF har fått en precis så fin start på sin fotbollsmässiga riktningsförändring som man kunde önska sig.
Sju poäng betyder arbetsro och framtidstro, en tydlig indikation att man är på rätt väg och dessutom hunnit en bit, det som över tid ska utveckla en trupp och skicka laget i en riktning som är mer tilltalande än att slåss för överlevnad med ovissa kval.
Ändå finns den en dragning mot det halvtomma, men det handlar i stora delar om en finjustering som måste göras för att det inte ska bli onödigt spännande i matcher där man dominerar matchbilden, duellspelet, återerövringen och bollinnehavet i drygt 90 minuter.
Att Örebro kom till Kalmar med en tajt 4-4-2-uppställning som blev en 4-5-1-defensiv med tanke på KFF:s bollinnehav, kom väl inte som någon överraskning.
Lågt stående lag kommer kanske inte bli vardag men betydligt mer frekvent än tidigare och då måste det till fler verktyg i sista tredjedelen för att bryta igenom, i det här fallet ÖSK:s, sista linje.
Beslutsfattandet är en av detaljerna som behöver bli bättre men också modet att utmana, bryta mönster, istället för att spela runt i allt för hög grad. Mot Örebro blev det för kantigt, otajmad och lite för överambitiöst.
Det vackra segermålet är en direkt följd av vad KFF investerar under hela matchen. Det kostar på att jaga boll. Efter en halvtimme var bollinnehavet 69-31 och det var extremt trötta gäster som inte hade något att forcera med trots att man skickade in två extra anfallare (Agon Mehmeti och Erik Björndahl) med tio minuter kvar.
Kan KFF spela lika intensivt och energifyllt framåt och mot bättre motstånd så kommer det att betala sig.
Rydström får behålla jobbet
Nöjd, glad och tillfredsställd. KFF-tränaren säger att han fick tummen upp av tekniske chefen Jens Nilsson och sportchefen Jörgen Petersson direkt efter matchen något som han tolkar att jobbet som huvudtränare är säkert i minst sex dagar till.
– Vi har tokdominerat i tre matcher och det är självklart något som jag är väldigt nöjd med. Vi får effekt på det vi tränar på i veckorna och det ger oss fortsatt tro på det vi gör. Jag ser saker där ute som vi jobbar med. Samtidigt vill vi bli ännu bättre, ännu mer effektiva och vassa i sista tredjedelen. I dag blev det lite segt beslutsfattande, lite kantigt och otajmat i vissa lägen och det är något vi får jobba vidare med.
Defensiven håller hög klass
Örebro hade egentligen bara en ambition med sättet att ta sig an den här matchen – ligga lågt, hoppas på omställningar. Det fanns tillfällen och möjligheter, men det är här som KFF imponerar som mest. Defensiva omställningar är redan av hög kaliber där centrala mittfältarna Calle Gustafsson och Romario är blixtsnabba med att falla och återerövra bollen samtidigt som det finns mod i backlinjen att kliva högt, vinna dueller och sätta igång spel.
270 allsvenska minuter utan ett insläppt mål säger en del om den trio som fått initialt förtroende av Rydström. Lars Saetra har ett extremt lugn i allt han gör, Rasmus Sjöstedt otroligt snabb i sitt beslutsfattande och kaptenen Douglas Bergqvist är den kompromisslöse samtidigt som det finns en fin uppspelsfot att tillgå.
Den intakta nollan är naturligtvis en följd av att laget sitter ihop på ett föredömligt sätt, att man han god kontroll i alla delar av planen. Imponerande.
Konkurrensen hårdnar
Erik Israelsson saknas fortfarande, Johan Stenmark är i träning och Nils Fröling fanns med i 20-mannatruppen men plockades bort till slut då han inte har samma träningsbakgrund som Ring och Isak Jansson. Ett lyxproblem med andra ord. Annars är alla tillbaka, uttagningsbara, och bara det är en rejäl förändring och förbättring med tanke på hur det har sett ut under försäsongen med hög frånvaroprocent i både träning och match.
Är alla tillgängliga kan Rydström köra med två riktigt vassa formationer framåt – Sachpekidis, Berg och Shamoun kan bli Jonathan Ring, Fröling och Isak Jansson och då finns även Isak Magnusson, Alex Mortensen och Edvin Crona att tillgå.
Konkurrenssituationen betalade sig direkt.
Isak Jansson springer in med sitt första allsvenska mål när han frispelas av Oliver Berg i djupled och avslutar med klass. Jonathan Ring har den där respekten som gör att motståndare faller av, bjuder på ytor och öppnar upp för lagkamrater att operera i. Det blev ganska tydligt att Piotr Johansson mådde bra av att få in Ring på sin kant.
GFA-spöket är väl borta nu
Som det har tjatats om den där sviten av allsvenska matcher utan seger på Guldfågeln Arena. Sviten stannade vid 26 matcher. 715 dagar är ändå en rätt lång tid och något, även om alla inblandade viftar bort det, som påverkar. Hemmaplan ska vara en borg även om pandemitider verkar ha påverkat just den statistiken i allsvenskan.
Vi får väl se om det är ett trendbrott.
Däremot: underlaget på GFA är under all kritik. Det som en gång var allsvenskans bästa matta har trots hybridintroduktionen knappast blivit bättre. Jo, jag vet, vädret är inte till någon större hjälp, men den är verkligen inte till större hjälp för ett Kalmar som vill bedriva sin fotboll på marknivå.
Så här spelade Kalmar FF (3-4-3): Lucas Hägg Johansson – Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, Douglas Bergqvist – Piotr Johansson, Carl Gustafsson, Romario, Sebastian Ring – Filip Sachpekidis (Jonathan Ring 70), Oliver Berg, Noah Shamoun (Isak Jansson 56).
Övriga: Tobias Andersson (mv), Henrik Löfkvist, Elias Olsson, Victor Backman, Isak Magnusson.
Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
