Ahlén intervjuar Henrik Rydström om den långa resan (Del 2)

10 april, 2021 | Nyhet

I den första delen av intervjun pratade vi om: förväntningar, influenser, kommunikation och mod. Rydström värjer aldrig för ett ämne, har alltid svar, är snål med klyschor (talar tydligt om när det kommer en) och vill verkligen förklara hur han tänker; om sina egna tillkortakommanden, vad han förväntar sig av omgivningen.
Ibland är det svårt att sätta punkt och ett gediget arbete att lyssna igenom och renskriva drygt två timmars intervju. Men det är aldrig tråkigt.
Så här är del 2, med rubriker, nya insikter och detaljer som ramar in honom som tränare och hur han ser på arbetet i Kalmar FF.

5) FALLHÖJD
Henrik Rydström har fortfarande ett rejält kapital investerat i Kalmar FF.
Ikon. Legend. Guldmakare. Nummer är åtta pensionerat.
Nu är han tillbaka med en nästan orimlig förväntan på sig efter två år i Uppsala. Han kan naturligtvis inte på egen hand förvandla ett lag, en trupp som slagits för sin överlevnad i flera år med en primitiv fotboll där överlevnad varit tydligt underordnat utveckling.
Med den bakgrunden kan också fallet bli tungt, en uppburen hjälte petad från piedestalen är inget ovanligt scenario.
Tänker du överhuvudtaget på det?
– Väldigt lite, men nu när du tar upp det, haha. Jag ser det nog lite omvänt, ungefär det Marcus Birro uttryckte när han gästade Studio Kalmar FF. Han sa: ”Jag trodde alla tyckte om Rydström i Kalmar, men det verkar lite mer komplext än så.”
Rydström menar att bemötandet varit mer positivt i Uppsala, ja, kanske inte längre, men att det är mer tudelat i Kalmar.
– Det betyder att jag skulle tänka på hur jag var som spelare. Jag är helt ointresserad av att ha ett förtroendekapital baserat på hur jag var som spelare. Det är som tränare jag vill ha det nu. Efter åren i Sirius har jag kanske det, men det måste förädlas, förfinas här.
Han hoppas och tror att det finns några som tycker att det fanns bra tendenser när han tillsammans med Jens Nilsson fick leda laget under några månader hösten 2018.
– Jag är tillbaka under helt andra förutsättningar. Jag är annorlunda än under förra vändan. Nu känns det mer som om jag kommer som en vanlig tränare, men med en viss förankring bakåt, till myllan här.
Den här gången är det föreningen som initierat en riktningsförändring, inte som tidigare, då Rydström stångade sin panna blodig för att få till en förändring. Det i sig skänker trygghet och att fallhöjden kanske inte är lika uppenbar.
– Vissa har orimliga förväntningar, vill att vi ska mosa alla lag, andra tycker det är skitdåligt det vi gör, sedan finns det också rätt många som är nyanserade, ser var vi kommer ifrån.
Han är nöjd med många saker. Spelarna har visat att de kan spela fotboll. Samtidigt är han medveten om utmaningen.
– Arbetsmoralen måste finnas varje dag. Gör den inte det, då blir det tufft för alla, inklusive mig.
6) NÖDVÄNDIG FLYTT
Vintern 2018 skrev jag så här i en krönika publicerad i Barometern-OT: Kalmar FF kommer att landa på en placering som motsvarar föreningens ekonomi. Jag är övertygad om att det finns förbättringspotential med det förändrade spelsättet och med tillräckligt bra offensiva rekryteringar till nästa år.
Real Madrid hade inga problem att lyfta upp Zinedine Zidane från sitt andralag när Rafa Benitez fick lämna. Tre Kronor flyttar upp assistenten Johan Garpenlöv när Richard Grönborg slutar. För att ta två exempel.
Inga jämförelser i övrigt, men i min värld finns det ingen anledning att gå över ån efter vatten.
Hade det varit möjligt?
Spelartruppen röstade och en majoritet ville ha honom som huvudtränare 2019. Stödet i organisationen var däremot svagt.
– Jag använde metaforen: Det känns som jag blir bedömd som förälder när jag sitter barnvakt åt någon annan barns, i ett annat hus, hehe, jag tyckte den var rätt bra. Jag var billig, vi hade satt en grund, vi kunde jobbat vidare med flera unga spelare och föreningen hade varit två år längre fram i processen.
– Men för att svara på din fråga. Det hade varit omöjligt att driva det den vägen då. Så jag jag släppte det jättesnabbt, har aldrig varit bitter.
Föreningen var tydlig med att man ville ha in en erfaren tränare för att säkerställa kontraktet även 2019. Utåt var ”för dålig resultatutveckling” skäl till varför Rydström aldrig var aktuell.
– Klart det sved att inte få fortsätta, men jag valde att vara tacksam för att jag fått möjligheten på U-nivå och ett inhopp som ansvarig för a-laget. Men för att dra fram en sliten klyscha: Tiden har sin gång och det var helt enkelt fel tidpunkt att ta över den gången.
Så hur bra har miljöombytet varit?
– Skitbra. Fråga dem jag jobbar med nu, att jag är annorlunda, till det bättre…hoppas jag. Åren i Uppsala gav mig tid att reflektera över hur jag uppfattades och jag insåg att jag inte uppfattades som jag själv trodde att jag var.
Allt blev personligt. Rydströms styrka har alltid varit drivkraften, den som lätt kan tippa över till frustration och vid tiden kanske den var helt rimlig.
– Det kom in nytt folk, vilket kan vara nödvändigt, men jag hängde inte med i resonemanget. Först pratade man om etableringsfas, att vi skulle starta om, sen skulle vi vinna SM-guld. Men vi gjorde inget för att ta oss dit.
– Jag var på dem, ställde frågor, sökte konfrontation för att få reaktion: Varför jobbar vi inte mer? Varför diskuterar vi inte mer? Jag var ute efter en identitet, en riktning – är det brassar, akademin, ska vi gå för en topplacering? Jag fick inget svar. Många tog det där personligt.
Har du bett någon om ursäkt?
– Ja, Swärdh (Peter). Jag var så jävla dålig som assisterande, gav inte alls det han behövde. Jag sa redan då att jag var Sveriges sämsta i rollen. Peter är en fantastisk människa och så fick han en frustrerad, manisk och missnöjd människa jämte sig. Jag fattar inte hur han pallade, haha.
Åren, den geografiska distansen har givit insikter.
– Jag har mått dåligt över det där. Nu jobbar vi ihop igen och Peter är väldigt supportande. Det säger väl mer om honom än om mig.
Personligheten är utvecklad, tränaren mer tydlig. I Uppsala fanns inget att försvara, han kunde släppa saker, även om det fortfarande är viktigt att rannsaka verksamheten och lyfta detaljer väljer han nu sina strider på ett annat sätt.
– Det jag inte kunde formulera 2014 har blivit mer definierat. Taggarna är inte längre riktade utåt. När Jörgen Petersson har synpunkter på detaljer i spelet så är det inget konstigt. Jag är mer tillfreds i dag.
7) IDENTITET
Resan mot guldet mejslade fram en tydlig identitet, den som Rydström, Nanne Bergstrand och Fabio Augusto, i viss mån, bidrog till genom att hela tiden lyfta vi-mot-dem-attityden, gänget från landet som vägrade stå med mössan i handen när de kom till Råsunda, Stockholms Stadion och Söderstadion.
Den har slipats av efter hand, försvunnit, väldigt mycket så när föreningen flyttade in på Guldfågeln Arena.
Är identitet viktigt? Om, vad skulle du vilja att ni stod för?
– Jag tror, eller jag är övertygad om att det behövs en signal, något som betyder något för våra fans. Hur gör vi föreningen intressant så att människor bryr sig? Då kanske vi kommer till Kalmar FF med Hjärtat, ett projekt som är utanför fotbollen, men det är ändå det vi är på planen som vi bedöms utifrån.
Vad vill ni? Har du funderat på det?
– Ja, men det kan bli lite klyschigt – saker i spelet som jag vill ska vara en del av identiteten, hur vi uppfattas. Sedan kanske vi vill ha saker som vi inte pratar om utåt, saker som vi förhåller oss till på ett internt.
Gruppen har haft en del identitetssökande aktiviteter på temat: Vart är vi och var ska vi vara? Spelarna har fått försöka identifiera det: Vad är ett bra lag? Vad vill jag vara för spelare? För att ta två exempel.
– Jag gillar ju Steve Kerr, oklart vilket lag han tränar (Golden State Warriors, reds anm.), men han spelade i Chicago Bulls och spelarna har fått läsa en artikel som handlar om när han skulle ta ett trepoängsskott istället för Michael Jordan. Han tog det, satte bollen och kom fram till fuck it, just den attityden.
Exakt den inställningen vill Rydström ska genomsyra Kalmar FF:s sätt att spela, något han tycker saknats så här långt.
– Förstå mig rätt, vi bryr oss om konsekvenserna, vad folk tycker, men på planen ska vi göra så. Springa över motståndet, pressa sönder dem, flytta bollen så snabbt så att de inte kommer åt den. Istället låter vi världens alla begränsningar begränsa oss. För femton år sedan hittade vi vägar, och jag hade väl nån liknelse, typ humlan som trotsar tyngdlagen och flyger. Hur kan vi, här och nu, se till att helheten är mer än summan av delarna?
Eller som Steve Kerr menar: Grubbla inte, ta kastet, bry dig inte om konsekvenserna. En devis Rydström hade väldigt svårt att leva upp till som spelare, det som han är trött på som tränare.
– Gå ut och kör, visa arbetsmoral. Det inbillar jag mig blir en identitet som syns utåt.
Ser du lag i allsvenskan där identiteten är tydlig?
– Jag kommer ihåg att vi sneglade en del på Halmstad i slutet på 90 och början på 2000-talet. Man visste att det skulle bli tufft att möta dem och deras extremt hårda jobb, det som många sa satt i väggarna, vilket det aldrig gör, för spelare försvinner och andra tränare med nya idéer kommer in.
Han lyfter Graham Potters Östersund, Elfsborg under en period innan Jimmy Thelin skruvat på konceptet, Malmö där det mer handlat om att vinna.
– Jag tycker Djurgården börjar få en järnkamin-identitet igen med Kim (Bergstrand) och Tolle (Lagerlöf) och så var de inte i Sirius där man släppte in extremt mycket mål. I dag är det tajt bakåt, mer fysik. Men är det deras eller klubbens identitet?
8) ARBETSMORAL (DRIVKRAFT)
Menar du fotboll?
Frågan kommer blixtsnabbt. Svaret är ja.
– När jag slutat var det en man som kom fram till mig och sa att han gillade mig för att jag aldrig gav upp en enda boll. För att dra en parallell. Jag gillar tennis, Nadal mot Djokovic, varenda boll kommer tillbaka, ingen av dem ger upp en enda slag; alla bollar är viktiga, varje situation är unik, ingen viker ner sig. För mig blir det arbetsmoral.
Rydström levde som han lärde. Stängde ytor, läste passningsvägar, gnuggade, käftade med motståndare och domare, drev rättvisepatoset till en ny nivå, samtidigt som han spelade enkelt men väldigt effektivt och han vek aldrig ner sig.
– Det där har jag med mig från Kjell Nyberg. Jag var ju en poetisk vänsterback som det stod i telefonkatalogen (för er som minns den publikationen), lite fladdrig, men han bankade in något helt annat: du ska jobba, även om jag önskat få göra mer än jobba.
– Det har varit otroligt nyttigt och värdefullt. Jag jobbar jättemycket med anfallsspel och speluppbyggnad, men jag hatar när vi inte är noga i försvarsspelet.
I det här finns en tydlig pragmatism. KFF-tränaren vägrar köpa att en allsvensk spelare ska ha en gräddfil, slippa det hårda jobbet. Tesen är enkel: Kan Diego Simeones lag jobba hårt, kan Kalmar FF också det.
– Jag älskar när man slåss för varje centimeter på planen. Det är också ett sätt att visa respekt för supportrarna. Jag vet att spelarna bryr sig, men de måste förstå att enda sättet folk kan bedöma om de bryr sig är att jobba hårt.
– Spelarna mår jävligt dåligt när det inte fungerar – ”visar inte hjärta” får de höra. Det är snarare en rädsla för att exponeras för misstag när man inte förflyttar sig eller går upp i en duell. Vi måste ur det skalet, förstå hur mycket de bästa jobbar, hur snabbt de förflyttar sig, deras mod.
Rydström menar att det är lätt att prata om defensivt ansvar, men lika viktigt med en offensiv arbetsmoral.
– Våra spelare attackerar inte boxen tillräckligt mycket just nu. Vi löper inte framåt, in bakom och på yta. Lewandowski är fantastisk, men han sätter sig också i situationer hela tiden. Det är vår uppgift i teamet att skapa en förståelse för hur vi vill spela och vad som krävs. Vi är fortfarande i en fas där vi håller på att lära känna varandra.
Löpa är arbetsmoral och det mest elementära som ska göras på en fotbollsplan, dessutom gratis. Bollinnehav är enligt KFF-tränaren inte samma sak som lågt tempo, vilket några som såg Sirius flyktigt kanske tyckte, men det var ett lag som sprang väldigt mycket för att kunna bedriva sin passningsorienterade fotboll.
– Jag använder aldrig uttrycket ”vila med boll”. För mig finns inte det i en fotbollsmatch.
Vi pratar 90 minuter match en gång i veckan, that’s it – det är kravet som finns på spelarna.
Trötta spelare? Brist på perspektiv, brist på fantasi, alla orkar så mycket mer än vad man tror menar Rydström. Själv hade han inga landslagsambitioner som ung, bara en drivkraft: Det var viktigt att Kalmar FF skulle vara bra.
– 1997 lirade vi tvåan, jag jobbade på Barometern. Örebro SK var på Öland och spelade en sommarmatch mot Högby. Jag var utsänd och intervjuade Dan Sahlin efter matchen, en spelare jag gillade. Vi kom in på KFF och han sa att vi var för bra för att ligga där vi låg, att vi borde vara högre upp. Jag lämnade Öland, lite stoltare, ännu mer inriktad på att göra allt för min förening.
Som nybakad tränare åkte Rydström till Malmö för att se MFF möta Juventus i Uefa Youth League i en match där MFF stod upp mot mästarlaget från Turin. Ytterligare en bekräftelse på att det inte var så dåligt med svensk klubblagsfotboll som alla påstod. Varför ska vi inte kunna lika mycket, vara bättre? var frågan som följde med hem.
– Varför jämföra sig med Värnamo och Mjällby, inget ont om dem, men varför inte höja ribban? Det var ingen som tog mig på allvar.
– Jag är inte dum, jag fattar var vi vi kommer ifrån. Vi ska vara väldigt ödmjuka och går vi inte på alla cylindrar blir det bottenstrid.
Han säger att det handlar om förberedelser, hur man attackerar saker, inställningen.
– Det börjar låta som en dåres försvarstal, eller hur, haha. Men jag vill väcka spelarna, få dem att drömma. Jag blir tokig när jag ser spelare slarva med den möjlighet som finns. Det ska synas att vi bryr oss.

Annons