Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF i Allsvenskan på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
41 mål framåt, två år i rad.
Sämst av topp åtta-lagen båda åren.
Är det ett problem?
Inte när defensiven blivit bättre och bättre.
Men det finns en tydlig ambition att bli mer hotande offensivt: skapa fler heta målchanser med större närvaro i motståndarnas straffområde.
Försäsongsmatcherna har också visat att Henrik Jensens idéer har fått fäste och det skapas helt klart mer framåt.
Åtta insläppta på fem matcher ställer också frågan om rätt balans. Ni vet den där om täcket. Drar man upp det för långt blir det kallt om fötterna och omvänt.
Den balanseringen ska bli intressant att följa.
ANFALLARE
Betyg: 4 (3)
In: Mileta Rajovic, Saku Ylätupa.
Ut: Sebastian Nanasi, Filip Sachpekidis, Papa Diouf, Edvin Crona.
Övriga: Simon Skrabb, Kevin Jensen, Nahom Netabay, Noah Shamoun, Isak Bjerkebo.
Kommentar: Är det här vi ska börja räkna poäng och fundera över vem eller vilka som kommer att ta över efter Oliver Berg, Sebastian Nanasi, Filip Sachpekdiis och Isak Jansson och hur det påverkar betygsättningen just nu.
De facto så har totalt 35 poäng ”försvunnit” med dessa namn, fördelat enligt följande:
Berg – 9 mål, 8 assist.
Nanasi – 5 mål, 7 assist.
Sachpekikdis – 3 mål, 1 assist.
Jansson – 1 mål, två assist.
Med tanke på att den här gruppen av spelare stod för 35 poäng och övriga samlade ihop 31 så går det kanske att argumentera för ett eventuellt problem.
Historien kanske hjälper i någon mån.
Inför 2022 lämnade Jonathan Ring och Nisse Fröling ett poängmässigt stort hål efter sig: tolv mål och totalt 25 poäng. Jag var inte orolig då och detsamma gäller nu.
Varför?
Därför att det finns en tydlig idé, filosofi och metodik. Låt vara att den justeras (förbättras?) under Henrik Jensen så finns det anledning och tro att historien upprepar sig: ny tränare, nya idéer, nya spelare betyder förändrade roller, relationer, hierarkier och mönster, på och vid sidan av planen.
Märkligt nog gick det att ersätta den extrema personkemin mellan Oliver Berg och Jonathan Ring. Den här gången har nog rätt många tänkt höstens radarpar Berg och Nanasi som nytt, färskt exempel som ett problem att hantera.
Vi är inte immuna mot förändring, men förändring behöver naturligtvis inte ha en negativ klangbotten, det som är rätt vanligt, utan en möjlighet till förnyelse och förbättring.
Självklart finns en utmaning i det här. Redan förra året fanns utveckling av anfallsspelet med som en detalj att förbättra. Henrik Jensen har adresserat uppdraget med att justera positioneringen offensivt genom att flytta in yttrarna centralt i två nummer tio-roller och spela med en renodlad nia (fanns också på agendan under höstens resonemang) och landat i något som ser intressant ut.
Redan nu kan vi se att Nahom Netabay och Simon Skrabb lyfter i sina nya positioner och att nyförvärvet Mileta Rajovic har kvaliteter som passerat under radarn i den danska division 1- och 2-myllan.
Sju mål så här långt, två på nick och en närvaro i straffområdet som känns rätt obekväm om du har fel tröja. Han är stark i kroppen, smart och snabb. Ni som såg enmansomställningen mot Trelleborg, hat tricket mot Helsingborg, ni vet. Här finns potential och Balkan-självförtroende.
Bakom det som nu, i början på mars, nota bene, känns som en given offensiv trio finns fyra spelare mellan 20 och 23 år. Talangfulla? Absolut. Redo att flyga? Mer osäkert.
Isak Bjerkebo är i dagsläget ett tydligt Rajovic-komplement.
Övriga aspirerar på nummer tio-roller i första hand.
Noah Shamoun har samlat på sig 18 starter, 29 inhopp och tre mål på två säsonger efter flytten från Assyriska IK och är inne på sitt tredje och sista kontraktsår. Behöver ta ett steg till för att på allvar utmana om en startplats. Potentialen finns. Han visar det nästan varje gång han hoppar in.
Kevin Jensen behöver efter ett struligt 2021 – fotbollsideologiska anpassningsproblem och knäskada – hitta sin roll, sin plats och transformera det han gjorde så bra i Landskrona till den nya omgivningen och krav som följer med allsvenskt spel.
Fem mål och en assist i ett lag (Sundsvall) som åkte ur är väl en sorts garant för att Saku Ylätupa skulle kunna växla upp ytterligare i bättre omgivning. Så här långt är finländaren ett stort frågetecken. Anonym i matcherna, kvar på bänken senast. Som etablerad allsvensk spelare så ska anpassningstiden vara minimal. Här är det lite upp till bevis.
BETYGSSKALA
1: Håller inte
2: Godkänt, inte mer
3: Bra allsvensk nivå
4: Garanterad övre-halvan-leverans
5: Allsvensk toppklass
