Henrik Jensen har skruvat upp intensiteten på lägret i San Pedro del Pinatar. Den nyss avslutade träningen har varit tuff: uppvärmning, spelövningar i högt tempo och en avslutning med ett grymt löpmoment där mjölksyrestinna lår ber om nåd när Johan Steglander skickar iväg gänget på runda sex och alla vet att det är två kvar.
Hjärtan pumpar och lungor skriker efter luft.
Trots det verkar återhämtningen vara god. Några uttrycker dessutom en viss tillfredsställelse, men det kanske är närmare den sanning Ulf Lundell så vackert beskriver i den alltid fina Rom i regnet: ”Det var väl bara nåt som vi sa, som vi sa för att det lät så bra.”
Hursomhelst, Elias Olsson, mittbacken, som är tillbaka efter en höst på lån i danska Naestved förhåller sig lite mer neutral när vi träffas efter lunchen:
– Tufft, men nödvändigt. Det börjar kännas bra nu. I början var det lite jobbigt att komma igång. Jag var i London över jul- och nyår och drog på mig en lättare influensa och fick avstå konditionsträningen.
För ganska exakt ett år sedan satt vi med ungefär samma utgångsläge inför intervjun. Då hade 19-åringen med rötter i Arlöv visserligen precis förlängt kontraktet med Kalmar FF över säsongen 2024, men var också den gången tillbaka i föreningen efter utlåning. Då i Groningen, som gärna sett en fortsättning. Elias Olsson gjorde avtryck direkt. Redan i vecka två blev han uppflyttad i a-träning. Det blev bänken i ett par matcher, spel i U21, a-lagsdebut i cupen och inhopp i ligan mot Fortuna Sittard.
Det fanns en köoption, men holländarna ville förhandla ner en fastställd summa. Sportchefen Jörgen Petersson sa naturligtvis nej.
Lars Saetra och Rasmus Sjöstedt fanns kvar. Däremot hade både Douglas Bergqvist och Henrik Löfqvist lämnat. Utrymmet att konkurrera fanns ju där. När Rysslands anfallskrig mot Ukraina startade kom Bergqvist tillbaka och Olsson som fått speltid i sju av åtta träningsmatcher hamnade på nytt i kläm.
– I allsvenskan fick jag inte en minut och då började väl snacket om speltid.
Naestved, nyblivet division 1-lag (motsvarar superettan), ville gärna ha ner skåningen och han lämnade efter matchen mot Sirius.
Vistelsen i Danmarkblev inte som förväntat.
– Jag åkte ner med förhoppning om att få spela. Men laget gick jättebra i serien och samtidigt valde man att gå från tre till två mittbackar där två rutinerade spelare gjord det väldigt bra. Hela backlinjen var samspelt och framför dem fanns en sexa. Det blocket var stabilt och bra.
Elias Olsson kom dessutom sent in, bara en vecka innan seriestart och så värst mycket spel har det inte blivit.
– Jag fick starta mot Silkeborg i cupen. Sedan har det handlat om inhopp i ungefär hälften av matcherna, 15-20 minuter som sexa och för att stänga matcher.
Vad tänker du om det?
– En upplevelse trots allt. Jag kände ändå att jag höll kvaliteten och tempot uppe även om jag inte fick spela så mycket. En lite speciell situation – och en läxa.
Vad tar du med dig?
– Erfarenheten från en annan liga, att vara förberedd, hålla huvudet högt, inte vika ner sig, alldeles oavsett vad som händer.
Mentalt jobbigt?
– Inga problem. Jag klarar sånt.
Elias Olsson kommer tillbaka till en miljö han känner igen även om en del är nytt. Saetra och Sjöstedt är kvar och nu är han tillsammans med uppflyttade Rony Jansson den som ska utmana om platserna centralt i backlinjen.
– För laget är det naturligtvis bra att vi har kvalitet. Det är också bra för min utveckling och ökar möjligheterna att prestera även i år.
Sportchefen Jörgen Petersson om Elias situation.
– Det är tufft att konkurrera med allsvenskans kanske bästa mittbackspar. Försäsongen blir jätteviktig för honom. Ska han vara med för att avlasta, kunna starta matcher eller till och med slå ut någon av dem? En intressant utmaning.
Elias Olsson är medveten om allt det där och att han behöver speltid för att utvecklas.
– Det är svårt att se in i framtiden, men jag behöver ta för mig mer, våga göra grejer som sticker ut, utan att överdriva, men som hjälper laget.
Svår balans, eller?
– I min position märks misstag, som mot Lyngby. Hade jag stått upp i den 50-50-duellen istället för att glidtackla hade jag förmodligen stoppat den möjligheten och 2-0-målet. Små detaljer som blir viktiga. Tajmingen blir bättre med tiden. Det gäller att hålla sig kall i vissa situationer.
Du fyller 20 snart och har två år kvar på kontraktet. Känner du stress?
– Kontraktslängden är ändå en trygghet och jag har tålamodet.
