Det är klart att man alltid hoppas på ljumma vindar i ryggen, solen som smeker ens sinnen och en kopp med kaffe i handen.
Det är inte alltid det blir så.
Vi hade visserligen ett par dagar i Estepona som kvalificerar in under ovanstående beskrivning, men andra dagar var det mulet, regn i luften och kyligt.
Men det beror ju, som så ofta, på vad man jämför med. Och om man jämför med Sverige ska vi inte klaga.
Det är klart att man alltid hoppas på ljumma vindar i ryggen, solen som smeker ens sinnen och en kopp med kaffe i handen.
Det är inte alltid det blir så.
Vi hade visserligen ett par dagar i Estepona som kvalificerar in under ovanstående beskrivning, men andra dagar var det mulet, regn i luften och kyligt.
Men det beror ju, som så ofta, på vad man jämför med. Och om man jämför med Sverige ska vi inte klaga.
Lägrets sista match gick mot Sarpsborg, som kom trea i norska ligan. Vi fick parera i laguppställningen då det ramlade in sena återbud. Singh kände sig på matchdagen krasslig och Thorbjörnsson kände på matchuppvärmningen att ryggen ej var bra.
In kom istället Adam Hellborg, en fin mittfältare från Emmaboda. Född 1998 och en kille (precis som Isak Magnusson) jag haft sedan U17-tiden 2014. Alltid försynt, alltid trevlig och när Svante Ingelsson och Calle Johansson snabbt fick träna med A-laget har Adam alltid tagit det lugnt och aldrig stressat och jag minns ett samtal Steglander och jag hade med Adam 2015, vi hade en lång bussresa framför oss och passade å att ha individuella samtal med alla spelare och när turen kom till Adam frågade vi honom hur han kände nu när Svante och Calle hade fått börja träna med A-laget och han svarade att han inte jämförde sig med andra, att han var glad för deras skull, men att han nog också skulle utvecklas till en bra spelare.
Och visst är det så.
Nu fick han spela första halvlek, ihop med Herman Hallberg på det centrala mittfältet och gjorde det i mångt och mycket bra.
Viktor Agardius ersatte Thorbjörnsson och svarade för en stabil insats som mittback och generellt var vi snäppet bättre än norrmännen innan paus. Men det var en köttig historia och norrmännen spelade mer brittiskt än spanskt, om man säger så. Och då menar jag brittiskt så som fotbollen spelades i England på 1980-talet. I de lägre divisionerna.
Men så får man också spela och för oss var det ett test att se om vi klarade av den fysiska aspekten och det gjorde vi.
Även om vi släppte in 1-0 med matchens sista spark.
Defensivt visade vi under lägret att vi är stabila och det syntes också att träningen vi bedrivit under januari har förberett spelarna rent fysiskt.
Däremot behöver vi fortsätta drilla våra metoder i hur vi skapar målchanser.
Fys-Carlén och jag utnyttjade den lediga förmiddagen innan hemfärden med att köra ett enkelt tabata-pass. 20 sekunders jobb, 10 sekunders vila x 16 där vi alternerade mellan bulgarian split och pushups och sedan mosade vi på med en enkel-tabata med fokus på core.
Det gjorde susen. Vi blev trötta.
Sedan flyg från Malaga till Köpenhamn och sedan buss från Köpenhamn till Kalmar. Och vi välkomnades hem av snö och kyla, ”fast nu är det ju riktigt varmt i jämförelse med hur det var i förra veckan” skrockade alla och vi tog ledigt två dagar och sedan var det bara att klä på sig underställ och mössa och vantar och ge sig ut på Gasten.
På lördag är det dags för årets första tävlingsmatch. Hoppas många är nyfikna och tar sig till Gasten för att stötta oss.
/Henrik Rydström
