Vi träffade Henrik Rydström dagen efter förlusten mot Odense för att diskutera det pågående världsmästerskapet i fotboll, det hårda jobbet bakom kulisserna för att uppnå framgång med Kalmar FF och tacksamheten att få jobba som tränare på heltid.
Ni är nyligen hemkomna från förlusten i Danmark mot Odense. Vad är dina tankar dagen efter matchen?
Vi träffade Henrik Rydström dagen efter förlusten mot Odense för att diskutera det pågående världsmästerskapet i fotboll, det hårda jobbet bakom kulisserna för att uppnå framgång med Kalmar FF och tacksamheten att få jobba som tränare på heltid.
Ni är nyligen hemkomna från förlusten i Danmark mot Odense. Vad är dina tankar dagen efter matchen?
– Tankarna är att Odense var klart bättre än vad vi var. Vårt presspel bet inte alls, vilket gjorde att vi fick förflytta oss över stora sträckor i försvarsspelet och det fick i sin tur konsekvenser för hur mycket kraft vi hade kvar när vi väl vann bollen. Sedan är vi inte nöjda med hur vi bedrev vårt anfallsspel, det blev oftast ett bollhållande utan tanke.
Ni har spelat två träningsmatcher under uppehållet som har resulterat i två raka förluster. Känner du att ni är redo att starta upp allsvenskan?
– Förhoppningsvis. Å andra sidan, jag har aldrig tyckt att vi varit redo. Det ligger i min natur att tycka att vi borde ha mer, kunna mer. Sedan brukar det visa sig att vi faktiskt stod oss väl.
– Fast man önskar ju sig alltid mer tid, det finns så mycket man önskar att man kunde hinna med. Angående förluster i träningsmatcher, min grundprincip är att jag hellre vinner matcher än förlorar matcher, haha. Och det gäller alltså även träningsmatcher. Så jag tar aldrig lättvindigt på förluster. Oavsett förutsättningar. Men om det sedan har någon inverkan på det allsvenska spelet, det låter jag vara osagt.
Vid sidan av Allsvenskan och allt som sker runt Kalmar FF så pågår ett VM som inte lämnat någon oberörd. Hur mycket har du följt de matcherna som har spelats hittills?
– Jag försöker se så mycket som möjligt. Men landslagsfotboll och klubblagsfotboll är två skilda saker. Det vi hittills sett är att ett tämligen lågt försvarsspel med ett fokus på kontringar och fasta situationer har varit resultatgivande. Vilket är tämligen naturligt, då försvarsspel och fasta situationer är det ”enklaste” att träna in.
Varför tror du det har sett ut så?
– Landslag har kort tid tillsammans, de måste hitta ett spelsätt på några få träningar och då blir det svårt att skapa en offensiv som bygger på att man dominerar motståndarna med bollinnehav och passningskombinationer. För det sistnämnda kräver mer samförståelse än vad landslag vanligtvis har möjlighet att nöta in. Och då fokuserar man alltså på ett försvarsspel med många spelare bakom bollen och fasta situationer. Tittar vi på vad som varit vinstgivande i de större ligorna de senaste åren är det emellertid andra faktorer som har varit framträdande. Som ett högre försvarsspel samt dominans genom bollinnehav.
– Hur som helst, jag tittar mer på lag än enskilda spelare och då är det Kroatien, Belgien och Uruguay som framför allt sticker ut. Små länder, men som har en egen identitet i sättet de spelar fotboll.
Det har varit stor kritik under mästerskapet att Sverige spelar en tråkig fotboll. Något som det pratades om även under din tid i Kalmar FF. Hur ser du på den kritiken mot landslaget?
– Hm, den frågan är ju ständigt levande och jag blir både irriterad och road, för det är det fina med fotboll, att så många tror sig veta. Du hör aldrig den diskussionen angående ishockeylandslaget eller handbollslandslaget eller pingislandslaget eller innebandylandslaget eller, ja… du förstår.
– Vad är rolig fotboll? Att vinna är roligt. Så med andra ord, en vinst är automatiskt rolig fotboll? Med det sagt, jag har ju också mina funderingar om attraktiv fotboll. Jag var ju själv en del av ett KFF som kanske överdrev det cyniska och just där och då var det kanske nödvändigt. Men jag tror också att för mycket säkerhetstänkande och minimerande av risker skapar en rädsla hos spelare, vilket hämmar. Och någonstans har vi också ett ansvar gentemot publiken att spela, agera och uppträda så att de vill lägga sin tid på att se oss. För mig är ”bra fotboll” nödvändigtvis inte att vinna varje match, utan snarare hur vi attackerar varje match. Att hur vi uppträder på ett sätt som får människor att vilja se oss.
– Angående landslaget, det som glädjer mig är att Janne Andersson och hans team verkligen byggt ett lag där helheten blir större än summan av delarna. Och så var det inte under Erik Hamréns tid.
Vilket land i VM påminner mest om Kalmar FF tycker du?
– Jag önskar ju att det är Belgien, men vi är kanske just nu aningen mer likt det svenska landslaget, med skillnaden att vi har ett högre försvarsspel.
Om vi tittar lite på din egen roll som du har i föreningen. Du gör i år din andra säsong som andratränare. Känner du dig mer bekväm i rollen idag än tidigare?
– Det tycker jag. Jag håller ju i en stor del av träningarna och det trivs jag väldigt bra med. Och jag försöker hjälpa spelarna med individuell feedback i form av videoklipp efter matcherna och det är givande även för mig.
Känslan är att en assisterande tränare har mycket på agendan. Jag tänker då framförallt på coachande i U21 kombinerat med A-lag och alla resor som blir under säsongen. Hur löser man den ekvationen kombinerat med sitt privatliv?
– Jo, så är det ju. Men det är först och främst en ynnest att få jobba som fotbollstränare på heltid. Jag har haft kurskamrater på tränarutbildningar som sliter under helt andra förutsättningar, som jobbar heltid, har familj och sedan ska lägga lika mycket tid på fotbollen som vi gör. Jag är väldigt tacksam över att få jobba med fotboll på heltid i Kalmar FF.
– Man kan säga att det pågår en omvandling i svensk fotboll där man går från att det är väldigt uppdelat och där A-tränaren bestämmer allt och assisterande lägger ut koner och sedan åker man hem till att man jobbar i team, med tydliga kravbilder, med arbetsförlagd tid där man kommunicerar, diskuterar och hela tiden vill ha mer och bättre. Där tror jag att alla svenska lag så småningom hamnar.
Tidigare såg vi dig utanför fotbollen med musikrecensioner, bloggar och medverkan i tv-program. Men idag känns du lite mer tillbakadragen. Vad har hänt och vad kan du säga till de som vill ha mer av Rydström i det offentliga rummet?
– Fotbollsyrket tar mer kraft och tid än spelaryrket. Och så tycker jag själv att det inte är lika okomplicerat att tycka en massa om andra spelare och lag när man är tränare som när man är spelare.
Det jag hört om dig är att du lägger oerhört mycket tid bakom kulisserna för att uppnå framgång för Kalmar FF. Nästan att du blir som manisk i vissa saker du tar dig an. Hur mycket skulle du säga att du går runt och reflekterar över saker som rör fotbollen på ett dygn?
– Ibland är jag som Carrie i Homeland, ältar och ältar och tror att just jag har lösningen på våra problem, haha.
Vad är det för frågor du går runt och ältar?
– Vilken identitet vill vi som förening ha? Vad ska vi stå för? Varför ska spelare vilja representera Kalmar FF? Varför ska människor vilja stötta Kalmar FF? Det är frågor jag ofta funderar på.
– Men om jag tidigare nästan alltid riktade mitt tyckande utåt så försöker jag nu rikta det internt istället. Samtidigt, jag tycker inte det är så farligt om man har åsikter om vår verksamhet även i offentligheten, att vi faktiskt har olika åsikter om saker och ting, så länge vi vill Kalmar FF:s bästa, men jag har märkt de senaste 6-7 åren att det har blivit allt mer låst och tillknäppt. Det är säkert inget medvetet val, det har nog bara blivit så när insatserna rent ekonomiskt har ökat i och med arenan och då har vi blivit så försiktiga av oss och så rädda att stöta oss med någon eftersom det i förlängningen kanske kan kosta i uteblivna sponsorpengar.
– Jag förstår problematiken och respekterar att det är intrikat att styra Kalmar FF och jag vet att jag ibland missar parametrar som tillkommer. Men jag, detta är min egen åsikt, är samtidigt övertygad om att det i ett längre perspektiv kostar mer att inte stå för någonting. Om det enbart handlar om resultat och vi plötsligt inte har resultat, varför ska då folk gå och kolla på oss? Vi måste vara något mer för människor.
– Så som jag ser det måste vi skapa relationer och band till människor. Som när jag som 10-åring var på semester på Öland med mina föräldrar och Johny Erlandsson och Kjell Nyberg kom till vår camping och höll i en träning och delade ut lagbilder. Efter det lyssnade jag alltid efter Kalmar FF:s resultat när Radiosporten gick igenom fotbollsserierna och KFF blev mitt favoritlag. Våra spelare borde ha inskrivet i sina kontrakt att två gånger i veckan ska de åka ut till skolor och berätta om KFF och visa upp sig. Då kommer två elever vilja gå och titta på oss, för plötsligt ”känner” de någon av spelarna och det blir snart tre elever som blir fyra.
– Eller ta vår ungdomssektions initiativ, initierat av Festim Pasho, där de den senaste månaden sett till att ungdomslag får spela sina matcher inne på GFA. Man har skapat en underbar inramning för spelarna och plötsligt skapas drömmar hos de unga killarna om att en dag får springa in på GFA i Kalmar FF:s A-lag. Och på samma gång får föräldrar en positiv bild av Kalmar FF och kommer kanske tillbaka och tittar på vårt A-lag. Vi gör väldigt många bra saker, men samtidigt, vi i KFF har stora utmaningar framför oss. Jag gillar att vi som förening stakar ut riktning och målar visioner. Men hur gör vi det levande i vardagen? Varje timme, varje minut.
– Det finns ju väldigt mycket forskning på hur man skapar framgångsmiljöer, vad som är viktigt för motivationsklimatet i organisationer – hur kan vi nyttja det? Och hur utvärderar vi vår egen verksamhet utifrån mer än seger/förlust för A-laget eller spelarnas insatser på planen?
– Så det korta svaret på din fråga är – ja, jag lägger alldeles för mycket tid på att reflektera över hur vi kan göra Kalmar FF bättre, haha. Tyvärr blir det ibland så att vissa känner sig trampade på tårna, men vad är alternativet? Att sitta tyst och nicka jakande till allt? Tja, det kan man ju göra. Men min erfarenhet säger mig att det sällan leder till utveckling.
Om vi tittar vidare på era roller som tränare idag. Det finns ju tillgång till en mängd data och statistik som visar hur ni presterat under matcherna. Hur mycket använder man sig av den statistiken idag för att förändra, förstärka och lägga upp sättet ni ska spela på?
– Det är också något som blivit allt tydligare inom svensk fotboll, att man försöker skapa en objektivitet i synen på matchen och analysera utifrån det. Som tränare är det lätt att emotionellt ryckas med i en match och det färgar ens syn på en händelse, en spelare, en situation. Att kunna använda data och statistik för att väga mot sin subjektiva känsla, det tycker jag är intressant. Samtidigt, alla statistik är ju inte intressant och man ska bemöta det med viss skepticism. Just nu diskuteras det löpmeter i matcher och det är ju på många sätt en intetsägande information. Det handlar ju om att löpa rätt och om du löper rätt löper du antagligen en mindre sträcka en den som löper fel.
Men hur mycket skulle du säga att ni jobbar med det idag?
– Det här med data och statistik är jungfrulig mark att beträda och vi i Kalmar FF har inte riktigt omfamnat det än. Vi samarbetar dock med Playmaker, ett svensk företag som sammanställer en mängd data efter varje allsvensk omgång och jag använder det för min del, i min egen utveckling som tränare och i min individuella feedback till spelarna. Generellt kan man säga att data och statistik är bra om man vet vad man ska titta efter, men det är inte svaren på allt.
Slutligen, en vecka kvar till återstarten mot Göteborg. Känslorna att det sätter igång igen?
– Både vånda och glädje. Men eftersom resultat, trots allt, är det styrande i vår bransch blir allt mer konkret när tävlingsmatcherna är igång.
Tack Henrik och stort lycka till på söndag!
– Tack själv!
