”Jag skriver den här texten med utsikt över golfbanan”

Jag skriver den här texten med utsikt över golfbanan som breder ut sig nedanför vår balkong. Fairways och greener kantas, som så många andra ställen härnere, av palmer. Människor som sakta rullar sina golfbags på asfalterade gångar mellan utslagsplatserna. Det ser lugnt och inbjudande ut, även för mig som inte är speciellt förtjust i golf. Någon kilometer bort ligger planerna, med ”huvudarenan” eller ”matchplanen” höjd lite över de andra, med elljus och läktare. Jag kan räkna till sex eller sju, utöver själva ”arenan”. Hotellet ligger vackert inbäddat bland berg och mjuka grönklädda kullar. Och längst därborta – havet. 

 

La Manga. När vi fick veta att det var dit/hit vi skulle så var det nog inte enbart positiva tankar som for genom huvudet på oss som varit med här tidigare. La Manga är sysslolöshetens Mecka. Det finns absolut ingenting annat att göra här än att träna. Och kanske, eller förmodligen, är det ju anledningen till att vi är här. Vi ska träna. Och vi ska härdas. Trots oron inför resan så måste jag ändå säga att jag är positivt överraskad. La Manga känns bättre nu. Varmare. Vackrare. Bättre. Det är egentligen bara på två punkter man fallerar; wifi:n på rummet och maten. När vi var här 2007 och 2008 fanns det bara internet på ett enda rum, och där fick man trängas med alla andra spelare och ledare som också ville botanisera i nyhetsflödet. Nuförtiden finns det internet i alla lägenheterna, så även där har egentligen La Manga tagit stora kliv, men det finns ändå klar förbättringspotential i snabbheten, och stabiliteten, på uppkopplingen. Maten å sin sida är ett kapitel för sig, och en punkt där det absolut inte hänt någonting på de drygt tio år som passerat sedan jag var här sist. 

 

Matchen mot Odd blev lite som träningsmatcher ofta blir. Lite kantig, lite ryckig och det är svårt att dra några större växlar av insatsen där. Men den gav oss ändå en bra genomkörare fysiskt och ett bevis på att vi har spännande saker på gång. Resultatet känns dock oviktigt i sammanhanget. 

 

Igår (läs tisdag) var det dagen efter match och vi hamnade i gymmet, med återhämtning och styrka på schemat. Vi delades in i tre grupper, där vi i grupp två inledde med styrka, för att sedan flyttas över i ett angränsande rum och lätt rörelse på löpband eller träningscyklar. Jag tror att det var många som kände sig lite stela i benen efter matchen. Gräs har en förmåga att ”suga” lite mer kraft och energi ur försäsongstränade kroppar, än vad exempelvis ett konstgräs har. Och det tar ofta några veckor innan kroppen har ställt om, och vant sig vid ett underlagsbyte. Efter löpbandet blev det bad. La Manga stoltserar med ett par tjugofemmeters bassänger och även om kylan i vattnet gjorde sig påmind så var det ingenting mot vad vi fick utstå i kallbadet senast. Ett bra pass. 

 

Imorgon är det match igen. Den här gången mot Strömsgodset. 

#16 David Elm