Denna text är skriven av Peter Ahlén. Under försäsongen följer han Kalmar FF på nära håll och delar med sig av sina texter här på kalmarff.se. Texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
Signerat Peter Ahlén: Kommer Toni Koskela att bryta mönster?
Den första pusselbiten (den viktigaste?) – nye tränaren Toni Koskela – är på plats. Eller ska vi kalla honom projektledare?
Ända sedan jag hörde ordet projekt den första gången i fotbollssammanhang utvecklades en kraftfull aversion. För mig går det inte att slarvigt reducera en förening, klubb eller ett sällskap (Här tänker jag på Örgryte om någon undrar) till ett projekt. Slå upp ordet och du landar i följande definition: ”Projekt är ett uppdrag som utförs av en tillfällig arbetsorganisation för att åstadkomma ett i förväg bestämt resultat.” Det är på något sätt motsatsen till kontinuitet, något som bär över lång tid, som kräver ständig utveckling, det som är så eftersträvansvärt.
Det finns inget tillfälligt över Kalmar FF.
Föreningen har existerat i sin nuvarande form i över 100 år.
Ändå blir jag inte speciellt förvånad när David Måsegård och Peter Swärdh i föreningens podcast Resan Hem förklarar varför Toni Koskela valt Kalmar FF. I det här fallet är det prefixen – ”intressant” och ”triggas av” som nämns. Koskela är inne på samma resonemang när han ska beskriva bevekelsegrunder.
Rent intellektuellt förstår jag naturligtvis vad alla menar i det här fallet. Fotbollsvärlden ser ut så här i dag. Ett exempel: Av de 16 lag som spelade allsvenskt 2024 har elva av dem bytt tränare det senaste halvåret…Fastighetsmäklare pratar om läget, läget, läget…Fotbollsklubbar fortsätter att envist tjata om kontinuitet, kontinuitet, kontinuitet. Väldigt få, om några levererar.
Kalmar FF är inget undantag.
Bortsett från Nanne Bergstrand-eran med elva raka säsonger, 2003-2013, så får vi i modern tid (nåja) gå tillbaka till Bertil Bäckvall för att hitta någon som stannat på sin post i mer än tre säsonger. Bäckvall, född 1923, representerade både Hammarby och AIK som spelare. Med fyra säsonger, 1963-1966, toppar han listan före namn som Sune ”Mona-Lisa” Andersson, Lars ”Laban” Arnesson, Bosse Falk och Allan Hebo-Larsen med sina tre. Bosse Johansson har tränat KFF i totalt fem säsonger men vid tre olika tillfällen, aldrig mer än två år i rad.
Efter Bergstrands långa sejour har Kalmar FF använt sig av tio olika tränarkonstellationer. Koskela blir den elfte i raden.
Så här har det sett ut på GFA:
Nanne Bergstrand – 2013.
Hasse Eklund – 2014.
Peter Swärdh – 2015- juni 2017.
Nanne Bergstrand – 2017 juni-juli 2018.
Henrik Rydström/Jens Nilsson (tf) – juli 2018-december 2018.
Magnus Pehrsson – 2019.
Jens Nilsson (tf) – 2019, två kvalmatcher mot Brage.
Nanne Bergstrand – 2020.
Henrik Rydström – 2021-2022.
Henrik Jensen – 2023-juni 2024.
Stefan Larsson (tf) – juni-december 2024.
Peter Swärdhs 2,5 år börjar kännas som en evighet.
Är det en rimlig utveckling? Går det att bryta trenden?
Med tanke på den stora omsättningen av spelare i varje fönster, så skulle det kunna vara så att tränaren i större utsträckningen var konstanten. Men yrket har ändrat karaktär och följer samma mönster som hur spelare rör sig. I dag gör tränare karriär på ett helt annat sätt.
Branschen ser helt annorlunda ut än när Ronny Nilsson, Kjell Nyberg och Nanne – ja, jag vet, det fanns fler som bidrog – professionaliserade föreningen på alla plan. Det var kontinuitet som grundade framgångarna innanför kritade linjer och samtidigt byggde kapital genom att vara småländskt smarta och visionära. De höll fast vid något, ställde krav.
I dag handlar allt om ekonomi. Afrika är det nya Brasilien, men med en helt annan konkurrenssituation. Korrelationen mellan pengar och sportsliga möjligheter blir mer och mer tydlig. Det går att överprestera. KFF har gjort det vid flera tillfällen under åren på GFA.
Men förändrad och begränsad budget blir naturligtvis svängrummet mindre 2025.
Kalmar FF vill göra Resan Hem så snabbt som möjligt och måste på kort tid initiera något som bygger framtidstro. Ett projekt.
Om vi pratar organisation runt a-verksamheten blir Jens Nilsson och Peter Swärdh extremt viktiga. Nilsson med omkring 20 år i föreningen. Swärdh med sin breda erfarenhet av svensk fotboll och över sex år i KFF. Addera Emin Nouri, Donald Arvidsson, Rasmus Elm, Jens Karlsson och Ola Ragnarsson och det finns ett antal personer som kan föreningen.
Helt nödvändigt som det ser ut efter 2024.
Kalmar FF har aldrig anställt en tränare med samma imponerande cv som Toni Koskela.
Då kan föreningen slänga fram namn som Sune ”Mona-Lisa” Andersson, Lars ”Laban” Arnesson, Bosse Falk, Bosse Johansson och Nanne Bergstrand.
Deras cv var vid anställningstillfället rätt bleka i jämförelse.Koskela har tre mästartitlar med HJK, sex inhemska titlar totalt; han tog dem ut i Europa (Europa League, Conference League), blev årets tränare vid två tillfällen, fått beröm av José Mourinho för sin förmåga att organisera ett lag och utöver det varit aktuell för toppjobb i Sverige: Malmö FF och AIK (så sent som i somras) och dessutom, allt enligt finländsk press, varit aktuell för att bli ny förbundskapten.
Då väljer Koskela att skriva ett treårigt avtal med Kalmar FF, ett lag som lämnat allsvenskan efter 21 raka säsonger, som nu är på nivå två i svensk fotboll.
En kombination som utifrån känns väldigt främmande, på gränsen till orimlig.
När nya divisionskollegor som Östersund, Sundsvall och Örebro hämtar nytt heter kollegorna: Kiarash Livani, Erol Ates och Sreten Kenic och kommer i tur och ordning från Sandvikens IF (assisterande), JäPS (Järvenpään Palloseura), Värnamo (assisterande). Turkfödde Ates, har precis som Koskela, gjort karriär i Finland. Två säsonger som assisterande i Inter Åbo i Veikkausliiga och totalt ett år som teknisk rådgivare och manager i Ykkösliiga, motsvarande Superettan.
Ingen annan tränare i superettan är i närheten av Koskelas track record, vilket skänker perspektiv, men som också kommer att betyda förväntningar – och fallhöjd – allt enligt gällande branschvillkor.
Finländaren kommer till ett renoveringsobjekt, en förening och ett lag som behöver återerövra sin identitet, sitt DNA; hitta tillbaka till en fotboll som gör skillnad, som vågar ta risker, som inte bara agerar på motståndarnas misstag.
Fotboll ska vara livsbejakande, fylld av känslor, mer glädje än rädsla.
Vi känner till Toni Koskelas meriter, men väldigt lite om den fotboll han praktiserat.
Tydlig och krävande nämns ofta i samband med 41-åringen.
I dag gör han sitt första officiella framträdande.
En ny projektledare är i Kalmar.
