Dagen då solen gick ner i Öster 

Söndagen den 12 augusti 1979 vann Kalmar FF en av sina största och mest överraskande segrar genom tiderna. Att den kom mot ärkerivalen från väster, det vill säga Öster, gjorde absolut inte saken sämre. 

Sommaren 1979 var en trist historia med regn mest hela tiden. Den 12 augusti var inget undantag, en gråmulen söndag med en omisskännligt dyster försmak av tung höst.

Kalmar FF:s säsong hade varit ungefär lika sorglig som sommarvädret. Laget låg på elfte plats i allsvenskan och utkämpade en tuff bottenstrid med hälften av seriens lag inblandade. 

Dessutom var flera nyckelspelare skadade. Kjell Nyberg var trasig och Jan-Åke Lundberg hade inte kunnat spela en enda match på hela säsongen. De senaste tre matcherna hade man fått stryk, två gånger mot Halmstad och en mot Åtvidaberg.

Ingenting, absolut ingenting, talade för att KFF just denna dag skulle vinna sin största allsvenska seger dittills. Detta till på köpet mot de regerande svenska mästarna, ärkefienden Öster, som den här säsongen leddes av de närmast föregående årens succétränare i KFF, Bosse Johansson.

Själv anlände jag som alltid till Fredriksskans en dryg timme före avspark. I det vanliga gänget som intog sina platser på norra läktarens ståplatssektion, en bit in på östra planhalvan, ingick denna gång också några vänner från Växjö. 

Vi och Växjöborna var för en gångs skull rörande överens om att KFF skulle få en svår dag. Detta trots att Öster inte låg bättre än sjua i serien och också saknade en del folk, däribland hårdingen Håkan Arvidsson (som hämtats från KFF och som i början av 80-talet skulle komma att återbördas hit, till Österbasen Stig Svenssons vanmäktiga vrede).

Visserligen hade Jan-Åke gjort en bra B-lagsmatch på lördagen mot just Öster i Växjö (Österseger med 5–4) och satt för första gången för året i alla fall på bänken. Hårdskjutande högerbacken Stig Andreasson var också tillbaka efter skada. 

Gästerna ställde upp med Peter Svensson – Tommys bror – som också varit försatt ur spel ett tag, och med succéparet Mats Nordgren och Peter Nilsson på mitten (även Nilsson skulle längre fram hamna i KFF). Öster hade vunnit en och spelat oavgjort i två av sina senaste tre matcher. Våromgångens Smålandsderby i Växjö hade slutat med Österseger, 2–0, efter sena mål av Tommy Evesson och inhopparen Thomas Nyman.

Matchinledningen blir tam och det mest intressanta är om det ska börja regna igen – ett par dagar tidigare hade det varit översvämningar i både Kalmar och Borgholm och flera fotbollsmatcher hade ställts in. 

Men trots att himlen hänger som en gråvåt säck över planen håller den tätt. Vad värre är, helt enligt förhandstipsen ser det ut som om Öster så smått börjar ta kommandot på plan. Fortfarande anar ingen av de drygt 7.000 på läktarna vad de ska få vara med om.

40 minuter har gått då Stig Andreasson lägger fram en fin boll till Johny Erlandsson, för dagen Kjell Nybergs vikarie som mittfältsmotor. Johny fortsätter ner mot kortlinjen och slår en passning snett inåt till Benno Magnusson som smäller till på volley. Det är det första vettiga Benno överhuvudtaget åstadkommit i matchen – och det betyder 1–0. Växjöborna intill mig svär en ramsa, men blir inte överdrivet oroliga.

Ett par minuter senare får Thomas Sunesson ett bra läge snett framför Göran Hagberg men tvekar. Östermålvakten rusar ut för att skära av vinkeln och Sunesson lägger in bollen till en hårt trängd Roland Sandberg som från fem meters håll får till en typisk sandbergsk halvträff som Österliberon Peo Bild är på vippen att nå. 2–0 är ett faktum. Växjöborna svär en ny ramsa och börjar få något flackande i blicken…

I pausen konstaterar vi att Peo Bild och Andreas Ravelli har sett ganska tröga ut, samtidigt som KFF:s mittlås Börje Axelsson och Uffe Ohlsson (senare känd under namnet Nordenhem) agerat hur säkert som helst. Uffe har, sin vana trogen, plockat ner Östers fruktade islänning Teitur Thordarsson totalt.

Andra halvlek är igång och redan efter några minuter kommer Roland Sandberg i ett jätteläge på vänsterkanten efter en frispark. Tyvärr får Roland riktigt bra träff den här gången och då brukar det inte bli mål. Mycket riktigt, skottet går rakt på Hagberg.

Ett par minuter senare driver Peo Bild bollen i 20–25 meter på egen planhalva, hela tiden intensivt uppvaktad av KFF:s Björn Wigstedt, som till slut får omkull honom. 

Då slår det över för Österkaptenen och han tar tag i Wigstedt och vräker ner honom på backen. 

Domare Per-Arne Morin kommer rusande. Bild är minst sagt tvärförbannad.

– De ord Bild använde mot mig vill jag inte ta i min mun, sa Morin efter matchen. 

Bild å sin sida hävdade att han sagt något om att det borde finnas gula och röda kort för domare också och påstår att Morin svarat ”Ska du gå av planen själv eller ska jag bära av dig, din jävel?”.

– Jag kan godta en utvisning, men inte att bli kallad ”jävel” av en domare. Det visar bara hans inkompetens, tyckte Bild, som menade att hans utvisning enbart berott på att han gett sig på Wigstedt. 

Domaren däremot hävdade att ojustheten bara skulle inneburit varning. 

– Men när han fortsatte att protestera var det bara att ta fram det röda kortet.

Växjöborna på läktaren menar att domaren borde blåst frispark till Öster för Wigstedts attack långt tidigare och det är faktiskt aningen svårt att säga emot. 

Som det nu blev till slut var utvisningen förstås solklar. 

Bosse Johansson ville sin vana trogen inte kommentera domarinsatsen efter matchen men Östers lagledare Tommy Svensson hade läget klart för sig;

– Domaren tappade ju matchen redan efter två minuter. 

Utan sin lagkapten och med den halvskadade Peter Svensson utbytt i paus blir Öster ett lätt byte för KFF som kommer i gång på allvar. 

Alf Nilsson får på något mellanting mellan skott och passning som Sunesson med en bredsida vidarebefordrar in i mål. Direkt efter avspark är Tommy Evesson framme i Östers enda riktiga farlighet under matchen men Tony Ström reflexräddar. Det är enda gången Stig Andreasson tappar bort Evesson, som i vårderbyt hade snurrat bort Stig så kapitalt att han blev petad i nästa match.

Sedan missar Benno ett kanonläge innan han fälls precis innanför straffområdeslinjen och själv sätter straffen i mål, trots att Hagberg går åt rätt håll. 

5–0 är matchens vackraste mål: Johny Erlandsson drar in bollen i Hagbergs högra kryss från 20 meter. 6–0 kan Sunesson sedan lugnt lägga in på tilläggstid. Faktum är att matchen kunde ha slutat 10–0, så många chanser brände KFF i andra halvlek.

Jan-Åke Lundberg behövde aldrig lämna bänken. 

– Hade vi hamnat i underläge hade jag bytt in honom, sa Bosse Falk. Nu fanns det ingen anledning att slita på honom i onödan.

Växjöborna? De stod tappert kvar till det bittra slutet. Vi andra jublade och trodde inte våra ögon.

Och regnmolnen sprack upp och nästa dag sken solen äntligen över Kalmar igen…

© Klas Palmqvist
Mobil: 073-0718020
E-post: unionberlin@hotmail.com
Twitter: @bollkultur

Texten har i olika tappningar varit publicerad på Röda Bröder den 3 november 2003, på bloggen KFF-snack den 25 mars 2006 och i Östra Småland den 8 augusti 2009.

MATCHFAKTA  

Fredriksskans, söndagen den 12 augusti 1979

Allsvenskan, omgång 16

Kalmar FF–Östers IF 6–0 (2–0)

1–0 Benno Magnusson (40)

2–0 Roland Sandberg (43)

3–0 Thomas Sunesson (55)

4–0 Benno Magnusson (67, straff)

5–0 Johny Erlandsson (77)

6–0 Thomas Sunesson (90+)

Utvisning: Per-Olof Bild, Öster (52)

Domare: Per-Arne Morin, Båtskärsnäs

Publik: 7 122

Kalmar FF: Tony Ström (mv), Stig Andreasson, Ulf Ohlsson [Nordenhem], Börje Axelsson, Alf Nilsson, Benno Magnusson, Johny Erlandsson, Björn Wigstedt, Mikael Marko (Kjell Arvidsson 61), Thomas Sunesson, Roland Sandberg

Tränare: Bo Falk

Östers IF: Göran Hagberg – Mats Schröder (Thomas Nyman 61), Per-Olof Bild, Andreas Ravelli, Mats Rhodin, Peter Nilsson, Mats Nordgren, Karl-Gunnar Björklund, Peter Svensson (Bengt Johansson 46), Teitur Thordarsson, Tommy Evesson

Tränare: Bo Johansson

MER KFF-HISTORIA

• FA-cuphjälten i KFF:s reservlag

• En stupad KFF-centers hemkomst

• Snus, sprit och mustascher i La Manga

• Efterlyst Kalmar FF-målvakt upphittad

• Göte höll i gång KFF-publiken i fyra decennier

• Kalmars enda OS-guld togs av en ölänning

• Finten som höll på att lura ner Kalmar FF i trean

• När Cellgraven låg nyspolad

• Fången från dödslägret blev tränare i Kalmar FF

• Bojan på Skansen – och på Fredriksskans

• ”De får slå ihjäl mig – bollen var inne i mål”

• Strejkhot, maktkamp och intriger på krogen – så blev Kalmar FF ett elitlag

• Presentation av Klas Palmqvist