Det var en afton i början av maj. Den lilla idrottsplatsen vid Malmfjärden var öppnad för allmänheten.
Men regnet vräkte ner. Planen, som varit dålig redan vid avspark, hade nu förvandlats till rena lervällingen. Mörkret blev allt tätare. Bilarnas strålkastare blänkte på Öhnellsgatan borta på Ängö (Ängöleden befann sig ännu bara på planeringsstadiet). Gatlyktorna tändes.
Men inte elljuset på Fredriksskans. För det fanns inget. I stället kastade man in en vit boll när det blev för svårt att se den klassiskt gyllenbruna läderkula man inlett matchen med.
Foto: Kalmar FF/Kalmar Folkrörelsearkiv
Året var 1969 och Kalmar FF mötte IK Atleten från Landskrona, som gjorde sin första och sista säsong i näst högsta serien. Jag var tio år och kurade tillsammans med pappa under hans gamla svarta paraply på ståplats. Vi fick allt besvärligare att överhuvudtaget urskilja något av det som hände på planen denna söndagseftermiddag.
– Dom lovade ju att det skulle bli elljus i år, gnällde jag.
– Jo, men stolparna vek sig, sa pappa. Fast det stod i tidningen att det visst ska vara klart när dom möter IFK Malmö om några veckor. [Mer om stolphaveriet längre ner i texten]
Men redan om tre dagar skulle allsvenska IFK Norrköping komma till Fredriksskans för att spela cupsemifinal. Och den skulle gå på kvällstid.
– Då kommer man väl inte att se nånting om det regnar, gnällde jag.
– Risken finns, medgav pappa.
Mycket till fotboll gick det förstås inte att spela på den genomdränkta planen så på det viset gjorde det ju inget att man inte såg så mycket. Kent Ingvarsson hade i alla fall slagit bollen i mål efter en hörna i början av andra halvlek och KFF såg ut att kunna ro hem segern i blötan utan större problem.
Foto: Kalmar FF/Kalmar Folkrörelsearkiv
Men så dök en förlupen boll upp i straffområdet. Målvakten Mats Sonesson ropade att den var hans men en försvarare slog ändå till bollen – rakt på Atletens center Gösta Nilsson så att den studsade i nät. Så var skåningarnas första mål någonsin i division II ett faktum. Matchen slutade 1–1.
Domaren Arne Axelsson från Skärblacka berättade efteråt att han i andra halvlek varit allvarligt betänkt på att bryta matchen:
– Underlaget var ändå ganska OK, men mörkret var mycket besvärligt både för mig och spelarna.
Och för publiken…
MATCHFAKTA
Fredriksskans, söndagen den 4 maj 1969
Division II Södra Götaland, omgång 4
Kalmar FF – IK Atleten 1–1 (0–0)
1–0 Kent Ingvarsson (50)
1–1 Gösta Nilsson (60)
Domare: Arne Axelsson, Skärblacka
Publik: 1 680
Kalmar FF: Mats Sonesson (mv), Percy Svensson, Kent Ingvarsson, Arne Wallqvist, Roland Ivarsson, Bo Johansson, Ulf Wennerström. Kenneth Bojstedt, Tommy Holtskog, Roland Sandberg, Sten-Åke Johansson – Per Johansson (avbytare) Tränare: József Kovács
IK Atleten: Bengt Larsson (mv), Kent Rosenberg, Sven Erik Nilsson, Lars Åke Nilsson, Bengt Danland, Robert Gansow, Sven Larsson, Jan Persson, Gösta Nilsson, Kenneth Engdahl, Bengt Olsson – Lennart Persson (avbytare) Tränare: Gunnar Hägg
NORRA TÅNG VANN ELLJUSPREMIÄREN
Hade det inte varit för att man skaffat elljus på Viktoriavallen i Nybro, hade det nog dröjt ytterligare några år innan man fått några strålkastare på Fredriksskans.
Men Kalmar kunde ju för skams skull inte vara sämre än Nybro. Alltså beställdes ett belysningssystem för totalt 200.000 kronor hösten 1968. Stolparna levererades prompt av firma Eltjänst i Gävle. Men när de skulle resas ett par veckor före vårpremiären mot Hälsingborg (som både idrottsföreningen och staden stavades på den tiden) vek sig den första direkt. Den var feltillverkad och nya stolpar måste beställas.
KFF:s cupmatch mot Norrköping onsdagen den 7 maj gick ändå att genomföra. Avspark sattes till 17.45 (sommartid infördes inte förrän 1980 och det mörknade alltså en timme tidigare på 60-talet än i dag). Affärerna stängde redan klockan 17 för att inte konkurrera med fotbollen och över sundet gjorde färjorna extraturer så att alla ölänningar som ville skulle få se matchen (Ölandsbron var alltså ännu inte byggd).
Foto: Kalmar FF/Kalmar Folkrörelsearkiv
Det var tur att man bestämt sig för tidig avspark. Det stod 1–1 efter 90 minuter och förlängningen blev mållös. Eftersom straffavgöranden ännu inte var påtänkta blev det omspel i Norrköping. Då vann östgötarna med 5–1.
Den 29 maj spelade KFF sin första match i elektrisk belysning och slog IFK Malmö med 2–1. Fast då hade den riktiga elljuspremiären på Fredriksskans redan ägt rum några dagar tidigare. Kalmar AIK, sist i Division IV Sydöstra Småland, hade förlorat med 2–1 mot Norra Tångs BK, som alltså blev det allra första laget att vinna en elljusmatch i Kalmar.
MATCHFAKTA
Fredriksskans, onsdagen den 7 maj 1969
Svenska cupen, semifinal
Kalmar FF–IFK Norrköping 1–1 (1–1, förlängning)
0–1 Ulf Jansson (24)
1–1 Sten-Åke Johansson (44)
Domare: Erik Axelryd, Malmö
Publik: 5 651
Kalmar FF: Mats Sonesson – Roland Ivarsson, Percy Svensson, Kent Ingvarsson, Urban Torstensson, Bo Johansson, Kenneth Bojstedt, Bo Nilsson [Nilmert], Eivert Bladh, Roland Sandberg, Sten-Åke Johansson – Per Stenberg (avbytare) Tränare: József Kovács
IFK Norrköping: Bengt Lindström – Arne Rehnberg, Hans Larsson, Björn Nordqvist, Roland Pressfeldt‚ Bo la Fleur, Torbjörn Jonsson, Ulf Jansson, Krister Norblad, Sven-Evert Hesselgren, Lars Berglund – Bert-Ottar Blom (avbytare) Tränare: Gunnar Nordahl
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
Twitter: @bollkultur
Bearbetad version av text som var publicerad i Östra Småland den 19 augusti 2011
MER KFF-HISTORIA:
