En av de största cupskrällarna i den engelska fotbollens historia inträffade den 7 januari 1984 när Bournemouth besegrade Manchester United. Och bäst på plan var en 19-årig högerback som två år senare skulle återfinnas i Kalmar FF:s reservlag för att sedan göra succé i Nybro.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland
Manchester United låg tvåa i ligan och hade bara förlorat en enda bortamatch på hela säsongen, när man infann sig på Dean Court, hemmaplan för badorten Bournemouths då tämligen knackiga fotbollslag. Hemmalaget låg för tillfället parkerat på fjärde plats från slutet i tredjedivisionen.
United hade spelare på planen som Bryan Robson (totalt 90 landskamper), Ray Wilkins (84 landskamper), Frank Stapleton (71 landskamper), Norman Whiteside (38 landskamper) och Arnold Mühren (23 landskamper), för att bara nämna några.
Hemmalaget gick ut fullkomligt respektlöst, påeldade av sin färske manager, den ännu okände Harry Redknapp, och United kom aldrig igång.
– Managern Ron Atkinson skällde ut mig och Bryan Robson i halvtid och kallade oss primadonnor, berättade Ray Wilkins senare för Daily Mail.
– Vi hade tagit hem cupen året innan och det är klart att vi borde vunnit den här matchen. Att vi inte gjorde det var rena chocken. Men Bournemouth pressade oss hårt och gjorde det väldigt svårt för oss att få igång något spel.
United hade nästan inte en enda målchans. Efter en timmes spel vräkte Milton Graham in 1–0 till Bournemouth på en saxspark efter hörna. Bara ett par minuter senare fick hemmalaget frispark. Den las mot bortre stolpen där Bryan Robson inte fick undan bollen utan Ian Thompson, en före detta matematiklärare som gjorde sin första proffssäsong, kunde göra 2–0.
Sensationen var ett faktum och matchen brukar finnas med på alla listor där de tio största engelska cupknallarna genom tiderna räknas upp. Att det var lilla AFC Bournemouths största stund i fotbollshistorien står utom allt tvivel.
Frisparken som ledde till andra målet las av försvarsklippan Everald La Ronde. Drygt 20 år senare berättade han om den för tidningen Daily Echo i Bournemouth:
– Inför matchen hade vi övat in en variant där Thompson skulle ställa sig vid den främre stolpen men i sista ögonblicket sno runt mot den bortre. Vi fick den inte att funka riktigt som det var tänkt men tillräckligt bra för att det skulle bli mål.
– Efteråt fanns det inte en nattklubb i hela Bournemouth där det var mer ös än i vårt omklädningsrum. Champagnen flödade, vi skrek och sjöng och badade tillsammans och Harry Redknapp åkte i vattnet med kläderna på.
En sponsor bjöd på en Spanienresa som tack för insatsen och en pizzeria i stan lovade att målvakten Ian Leigh skulle få käka gratis pizza livet ut. Han uppskattade belöningen och begagnade sig flitigt av förmånen ända tills managern Harry Redknapp tyckte att Leigh började bli lite väl rund om magen.
Då köpte Redknapp själv näringsstället:
– Sorry, Ian. Under den nya regimen gäller inte den gamla överenskommelsen…
Bournemouths cupäventyr tog slut redan i omgången därpå mot Middlesbrough men för Redknapp innebar triumfen avstampet för en lysande karriär som bland mycket annat innebar FA-cupvinst med Portsmouth 2008 och en framgångsrik sejour i Tottenham
För Everald La Ronde, den unge högerbacken som utsågs till ”Man of the Match”, tog fotbollslivet en helt annan väg. Han hade kommit till Bournemouth från West Ham där han varit kapten när Londonklubben vann FA-cupen för ungdomslag 1981. Men det blev inte mer än sju A-lagsmatcher för den kraftfulle försvarsspelaren som i stället hamnade på Englands sydkust. Efter cuptriumfen drabbades han av den ena skadan efter den andra. Problem med en magmuskel följdes av ljumskbråck och dåliga knän.
Han lånades ut till Peterborough men skadeeländet fortsatte och 1985 stack han till Förenade Arabemiraten som ungdomscoach tillsammans med bland andra gamle Chelseastjärnan Peter Osgood och Liverpools Emlyn Hughes.
Tillbaka i England blev det korta sejourer i Exeter och Wolverhampton men till slut bestämde Everald sig för att flytta tillbaka till London och hålla igång med den lilla halvprofessionella klubben Woodford i väntan på att något bättre skulle dyka upp.
På en Woodfordmatch fanns en gammal kompis från West Ham i publiken. Liksom Everald hade han haft svårt att etablera sig i West Hams A-lag och i stället tagit chansen när han fått ett erbjudande från Sverige. Där hade det gått bra för honom och han hade blivit allsvensk skyttekung. Kompisen hette Billy Lansdowne. Han hade inte särskilt svårt att övertala Everald att följa med till Kalmar.
Foto: PeO Larsson/Östra Småland
Så kom det sig att Everald La Ronde en dag i april 1986 dök upp på Fredriksskans B-plan, iförd Kalmar FF:s träningskläder. Efter någon månad hade han fått upp flåset så pass att han kunde börja spela med reservlaget. Men längre än så kom han aldrig i Kalmar FF. Något kontrakt fick han inte och turistvisumet gick ut.
Gamle Kalmar FF-spelaren och sedermera lagledaren Ola Ragnarsson hade dock lagt honom på minnet. När Ola året därpå blev tränare i dåvarande division III-laget Nybro IF lyckades han få Everald att förstärka laget.
– Han var en bitig och riktigt bra fotbollsspelare. Och en jättebra kille utanför planen också. Han satt inte på krogen som en del andra, minns Ola.
I Nybro blev det 14 seriematcher och ett mål för den forne FA-cuphjälten. Sedan satte knäna definitivt stopp för hans fotbollskarriär. Bara 24 år gammal tvingades han lägga av.
Han har senare arbetat i många år med säkerhetsfrågor vid det stora bostads- och affärskomplexet Canary Wharf i London. Han har inte Unitedmatchen inspelad:
– Men det är alltid lika roligt att se bilder från den när man pratar på tv om de största skrällarna i FA-cupens historia.
Fot: PeO Larsson/Östra Småland
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-0718020
E-post: unionberlin@hotmail.com
Twitter: @bollkultur
Bearbetad version av en text som var publicerad i Östra Småland den 30 maj 2009.
MER KFF-HISTORIA
• En stupad KFF-centers hemkomst
• Snus, sprit och mustascher i La Manga
• Efterlyst Kalmar FF-målvakt upphittad
• Göte höll i gång KFF-publiken i fyra decennier
• Kalmars enda OS-guld togs av en ölänning
• Finten som höll på att lura ner Kalmar FF i trean
• När Cellgraven låg nyspolad
• Fången från dödslägret blev tränare i Kalmar FF
• Bojan på Skansen – och på Fredriksskans
• ”De får slå ihjäl mig – bollen var inne i mål”
• Strejkhot, maktkamp och intriger på krogen – så blev Kalmar FF ett elitlag
• Presentation av Klas Palmqvist
