Stefan Landberg var ett av de största löftena i svensk fotboll när han kom till Kalmar FF inför katastrofåret i Söderettan 1987. Han hade hämtats från division 4-laget Hultsfreds FK, men fick nöja sig med att sitta på bänken några gånger medan avgrunden öppnade sig under KFF som till slut ramlade ner i division 2, på den tiden den tredje serienivån.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland
När degraderingen redan var ett faktum fick Stefan i säsongens elfte timme äntligen chansen att hoppa in i en A-lagsmatch, och inte vilken som helst heller. Det handlade om den mytomspunna hemmamatchen mot portugisiska ligatrean Sporting Lissabon i Cupvinnarcupens andra omgång.
Foto: Åke Håkansson
17-årige Stefan kom in i stället för nästan dubbelt så gamle Johny Erlandsson när en kvart återstod och fanns alltså på planen när Torbjörn Arvidsson skallade in matchens enda mål minuten före slutsignalen (mer om den matchen en annan gång).
Foto: Peter Lidengren/Östra Småland
I Division 2 Södra året efter blev Stefan en av förgrundsgestalterna i det kraftigt föryngrade laget och var också bofast i juniorlandslaget. Han spelade 25 av 26 seriematcher och från sin offensiva mittfältsposition blev han lagets näst bäste målskytt med tio fullträffar (Leif ”Peps” Persson gjorde elva). Under KFF:s comeback i näst högsta serien 1989 fortsatte det gå bra: 23 matcher och sex mål.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland
Jag minns från de där åren att jag tyckte att jag aldrig sett en så ung spelare i Kalmar FF vara så bra och spela så moget som Stefan Landberg. Det dröjde faktiskt tills Rasmus Elm gjorde entré innan man fick se något sådant igen.
Stefans talang var så uppenbar att den omöjligen kunde förbli ouppmärksammad i Växjö. Öster hade redan inför säsongen 1988 norpat Janne Jansson från KFF och 1990 bildade han, Landberg, Peter Wibrån och Ulrik Jansson allsvenskans klart talangfullaste mittfält. Samtliga blev med tiden också landslagsmän. Totalt kom Stefan Landberg att göra 17 A-landskamper 1992–97. Dessutom spelade han samtliga Sveriges fyra matcher i OS i Barcelona 1992.
Foto: Peter Tinnert/Östra Småland
Stefan Landberg är ett av namnen i det gäng jag lite högtravande gärna kallar för ”Kalmar FF:s förlorade generation”, det vill säga de spelare som skulle blivit tongivande i KFF på 90-talet, men som på grund av kaoset i föreningen i slutet av 80-talet och den förödda ekonomin kom att hamna i andra klubbar.
Om KFF varit stabilare hade Torbjörn Arvidsson säkerligen blivit legendarisk i sin hemstad i stället för i Halmstad och spelare som Janne Jansson och Stefan Landberg hade förmodligen inte försvunnit lika brådstörtat till nya adresser. Möjligen ska också Nicklas Karlström räknas in i den skaran, men han visade tidigt högt utvecklade nomadegenskaper. Även Jens Nilsson och Dennis Nilsson befann sig ju faktiskt på annan ort ett par år, men kom tillbaka, tack och lov.
Efter fem år i Öster fortsatte Stefan Landberg sin fotbollsresa västerut och hamnade 1995 i IFK Göteborg, som också kom att bli hans slutstation som fotbollsspelare. Den före detta mittfältsstjärnan hade blivit en av landets absolut bästa vänsterbackar när han år 2000 i en match mot Helsingborg drabbades av en pisksnärtskada som tvingade honom att sluta spela fotboll.
Foto: Tomas Königsson/Östra Småland
Bearbetad version av text som publicerades första gången på bloggen KFF-snack den 5 maj 2006 och i Östra Småland den 16 juli 2008.
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
Twitter: @bollkultur
Blogg: https://torgetbloggen.blogspot.com
MER KFF-HISTORIA:
