Slutsignalen gick alldeles för tidigt

Slutsignalen gick alldeles för tidigt för Håkan Lidheim, ölänningen som bar tröja nummer 4 i Kalmar FF större delen av 70-talet. 

Han kom 1971 till Kalmar FF från Byxelkroks AIK, som i den vevan utsetts till Sveriges sämsta fotbollslag, ett förhållande som Håkan sannerligen inte kunde lastas för. I KFF blev han en av de unga spelare som under ”Laban” Arnessons ledning totalt kom att förändra såväl KFF:s spel som image (mer om det under rubriken ”Den moderna fotbollen föddes i Kolboda” i länklistan nedan). 60-talets tjonga- och kämpagäng med rötter i 50-talsfotbollen eller ännu längre tillbaka, förvandlades på bara några år till ett modernt, taktiskt medvetet lag med utpräglad vinnarattityd. 

Tränarna Bosse Johansson och Göran Andersson fortsatte ”Labans” verk 1973 och -74 medan däremot Kay Wieståls regim från våren 1975 innebar flera steg tillbaka. Men då var laget så självgående att man ändå lyckades ta ta sig upp i allsvenskan, trots att det började kärva en del redan på hösten det året. 

Emellertid var det just hösten 1975 som Håkan Lidheim kom att spela en huvudroll i Kalmar FF:s kamp för att hålla IFK Göteborg bakom sig i striden om det allsvenska avancemanget. Han kunde annars sällan vara riktigt säker på en plats i laget, men spelade ändå för det mesta. Han var en energisk grovjobbare på mittfältet, en sorts snabbare öländsk version av IFK Göteborgs Tord Holmgren. 

Sedan Jan-Åke Lundberg bjudit på magnifik show i 3–1-matchen hemma mot IFK Göteborg i början av augusti började den röda maskinen hacka så smått. Knäskadade vänsteryttern Kjell Nyberg fick ge upp fem minuter före avspark i bortamatchen mot Halmia och KFF:s 1–0-seger satt långt inne. Sedan blev det bara 2–2 hemma mot Blomstermåla, stryk mot IFK Malmö (årets andra förlust), uddamålsseger mot Hässleholm, och sedan förlust igen, nu mot Emmaboda borta.

Det återstod sex omgångar och Blåvitt smög sig allt närmare. KFF hade absolut inte råd att förlora fler matcher. Kjell Nybergs knä opererades den 6 september och alla räknade med att han hade spelat färdigt för säsongen. 

I omgång 21, hemma mot KB Karlskoga, debuterade Håkan Lidheim som vänsterytter. Det blev en gedigen seger med 4–0 och Håkan gjorde ett av målen. I nästa match, borta mot Jönköpings Södra, satte han KFF:s första mål efter att en minut tidigare fått en fullträff underkänd, sedan en linjeman menat att han knuffat till Södras målvakt. Uffe Wennerström spädde på med tvåan och J-Södra kom aldrig närmare än 1–2.

Även hemma mot Skövde AIK var det Håkan som inledde målskyttet. Stig Andreasson drog på ett av sina legendariska jätteskott, målvakten tvingades släppa retur och Håkan höll sig framme och petade in bollen. Det blev 3–0 till slut och Håkan Lidheim var överallt på plan i 90 minuter och det självklara valet som matchens lirare.

Mål i tre matcher i rad alltså. Nu väntade blivande serietrean Helsingborg på bortaplan. Uppåt 2.000 av de 4.500 åskådarna kom från Kalmar men trots det massiva publikstödet var det ändå inte mycket som fungerade för KFF i den mållösa första halvleken. I den andra byttes den av Wiestål obegripligt nog petade mittbacken Bosse Nilmert in som anfallare. Mitt i andra halvlek nickade Bosse fram bollen mot mål, HIF-målvakten John Hansen tvekade men det gjorde inte Håkan som blixtsnabbt klippte till på halvvolley med höger utsida. Fler mål blev det inte.

– Jag bytte skor för fyra matcher sedan och har inte gått mållös från planen sedan dess, berättade han för Expressens Hans Linné efter Helsingborgsmatchen.

I näst sista omgången blev det 1–1 på bortaplan mot Trollhättans IF, men den här gången var det Jan-Åke Lundberg som gjorde KFF-målet. 

I sista omgången den 19 oktober möttes – som väl åtminstone alla rättrogna rödvita som uppnått övre medelåldern vet –  KFF och Västra Frölunda på Fredriksskans samtidigt som IFK Göteborg vann i Emmaboda med 5–1. Det innebar att KFF måste vinna sin match vilket i sin tur skulle betyda degradering för Frölunda. 

Och efter en av de mest dramatiska matcherna i den svenska fotbollshistorien – självmål av Frölunda, underläge för hemmalaget och ett kvitteringsmål av Kenneth Bojstedt som såväl kriminalpolisen, Chalmers Tekniska Högskola som Försvarets Forskningsanstalt på olika sätt blev inblandade i (den historien finns att läsa här nedan under rubriken ”De får slå ihjäl mig – bollen var inne i mål!”) –  lyckades den mirakulöst återuppståndne Kjell Nyberg göra KFF:s segermål i 66:e minuten.

Nyberg hade alltså fått sitt dåliga knä opererat i september av KFF-läkaren Gustaf Göthlin och det var minst sagt en överraskning att han ens satt på bänken i den här matchen. Nu kom han till allmän häpnad in på plan direkt efter paus. Knät höll, chansningen gick hem och Kjell Nyberg blev en av Kalmar FF:s eviga hjältar. 

Men vem var det som fått kliva av i halvtid och ge plats åt Kjell?

Jo, Håkan Lidheim. Nu var det inga reportrar som frågade efter höstens man, han vars fyra mål på fyra matcher i högsta grad bidragit till att ett vacklande KFF hade lyckats behålla möjligheten att av egen kraft gå upp i allsvenskan. 

Håkan Lidheim var tränare i flera klubbar, var bland annat assisterande i KFF, och arbetade också i många år vid fotbollsgymnasiet i Kalmar.

Sommaren 2007 avled Håkan Lidheim, bara 55 år gammal. 

Bearbetad version av en text som var publicerad på bloggen KFF-snack den 17 juli 2007 och i Östra Småland den 24 september 2008

© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
Twitter: @bollkultur
Blogg: Torgetbloggen – https://torgetbloggen.blogspot.com

MER KFF-HISTORIA: