En av de sista gångerna jag träffade Kalmar FF:s legendariske lagkapten Gunnar Svensson (1918–2007) frågade jag vilket som var hans allra roligaste fotbollsminne. Han behövde inte tänka efter länge:
– Första matchen på Råsunda när vi slog AIK!
Aldrig har Kalmar FF varit så nederlagstippat som inför sin allsvenska debutsäsong 1949/50. Fotbollspampen Pelle Hånell stod för den brutalaste sågningen när han uttalade sig i Jönköpings-Posten:
– Det kommer att slås svenskt rekord i den här allsvenskan. Kalmar FF kommer inte att ta en enda poäng i årets serie. Jag har sett dem spela ett flertal gånger och sett de flesta svenska lag i aktion, men inget har så lite att göra i allsvenskt sammanhang. Det är ofattbart att detta lag kunnat komma så långt!
Hånell var inte ensam om att döma ut nykomlingarna. I en annan tidning kunde man läsa att ”Kalmar FF är med största sannolikhet det sämsta lag som figurerat i allsvenskan”.
(Ber om överseende med den grådaskiga bildkvaliteten på tidningsklippet)
I fjärde omgången var det så dags för Kalmar FF:s första match någonsin på Råsunda. Motståndarna AIK hade utnämnt sig själva till guldaspiranter och ingen kunde föreställa sig att de allsvenska noviserna från Småland skulle få annat än storstryk. Detta trots att nykomlingarna en vecka tidigare noterat sin första allsvenska vinst när Halmia besegrats med 3–1 på Fredriksskans.
Radiotjänsts sportkommentator Sven Jerring trodde på 8–1 till AIK. Men farbror Sven var långt ifrån värst. I en Stockholmstidning tippade man rent av 13–0, vilket skulle innebära en putsning av Helsingborgs allsvenska rekordresultat från 1928 när IFK Eskilstuna besegrades med 13–1 på Olympia.
Foto: Peddy Moberg
Östra Småland var den enda tidningen i hela landet som vågade tippa att KFF överhuvudtaget skulle ta poäng mot AIK. Men tipsexperten S:et vågade inte sträcka förhoppningarna längre än till 1–1.
Foto ur Gunnar Svenssons samling
KFF startade helt respektlöst – alla i laget var förstås heltända av alla utdömningar – och spelade fullkomligt ut storfavoriterna på deras hemmaplan! Efter 20 minuter fick Gunnar Södergren – fotbollsfostrad i just AIK – fram en boll som Rolf Holmström nickade fram till högeryttern Lennart ”Vitis” Petersson som klippte in 1–0 bakom ”Gurra” Sjöberg.
Foto ur Gunnar Svenssons samling
KFF fortsatte dominera och direkt efter paus gjorde man två mål till i snabb följd. Först kom centern Georg ”Girre” Ericsson fri med Sjöberg och drämde in 2–0. En minut senare dribblade ”Girre” av AIK-backen Harry Johansson och därpå ”Gurra”, som rusat ut. Vinkeln blev i minsta laget och ”Girre” överlät för säkerhets skull bollen till vänsteryttern Fred ”Frille” Gustafsson som från tre meter enkelt kunde lägga in den i öppet mål.
Med mindre än 20 minuter kvar nickade sedan Gunnar Södergren in 4–0 efter en hörna. Trodde alla, men domaren Lars Brandell från Norrköping dömde bort fullträffen av någon ännu i denna dag outredd anledning.
Sedan kom insikten om vad man höll på att ställa till med och KFF varken vågade eller orkade fortsättra sin våldsamma forcering. AIK vaknade till och lyckades undgå rena katastrofsiffrorna. Men närmare än 3–2 kom man aldrig.
Foto: Peddy Moberg
Sfockholmspressen – som på den tiden bestod av betydligt fler tidningar än i dag – kunde sedan rapportera om en närmast oändlig procession av tårögda, saligt leende herrar som trängde sig in KFF:s omklädningsrum. I stort sett samtliga påstod sig ha varit med om att grunda föreningen en gång i urtiden, varpå ett allmänt puss- och kramkalas vidtog. Ja, formerna var så lössläppta att man menade att sederna och känslosvallen måste vara rent sydländska därnere i östra Småland. Och damer följde minsann också ogenerat med in i omklädningsrummet!
De osedvanligt starka känslorna och reaktionerna i samband med fotboll i Kalmar hade väckt nationellt uppseende redan när det allsvenska avancemanget säkrats på våren samma år. Det hände sedan åtskilliga gånger under de tidiga allsvenska åren att gästande lag, domare och tidningsfolk häpnade – och klagade – över det exceptionellt intensiva och högljudda engagemanget på Fredriksskans läktare.
Foto: Peddy Moberg
På Råsunda fanns den här gången också señor Julio Rodriguez från Uruguays fotbollsförbund, som var i Sverige för att försöka locka över svenska domare till den inte alldeles lättdömda ligan i hemlandet. Han var mäkta imponerad av KFF:
– De röda spelade ända till slutet av matchen mycket, mycket bättre än AIK, som ju lär vara det bästa laget av de två. Speciellt nummer 8 [Gunnar Södergren] var en charmant spelare. Matchen var mycket underhållande!
Landslagsbasen och AIK-ledaren Putte Kock strödde lovord över smålänningarnas center:
– ”Girre” Ericsson var en verkligt fin typ, som kanske kan bli en verkligt stor center trots att han är 27 år. Synd att inte den grabben kommit under sakkunnig vård i yngre år.
Och Sven Jerring fyllde i:
– Kalmar var bra, försvaret är ypperligt! De borde absolut klara sig kvar i serien.
Foto: Stockholmskällan – Stockholms stadsmuseum
Ja, allt var frid och fröjd hos kalmariterna. Utom möjligen en sak: målvakten Bengt Kjells tumme gjorde ont. Någon hade råkat bita (!) i den när han hissades av supportrarna efter matchen…
Pelle Hånell då? Jo, han trädde fram efter sex omgångar och hävdade att han blivit felciterad i Jönköpings-Posten…
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
Twitter: @bollkultur
Blogg: Torgetbloggen – https://torgetbloggen.blogspot.com
Bearbetade, utvidgade och sammanslagna versioner av texter som först var publicerade i Östra Småland den 30 juli 2005 respektive på bloggen KFF-snack den 6 augusti 2006
MATCHFAKTA
Råsunda, söndagen den 21 augusti 1949
Allsvenskan, omgång 4
AIK–Kalmar FF 2–3 (0–1)
0–1 Lennart Petersson (20)
0–2 Georg Ericsson (47)
0–3 Fred Gustafsson (49)
1–3 Bror Mellberg (72)
2–3 Rune Larsson (78)
Domare: Lars Brandell, Norrköping
Publik: 16 704
AIK: Gustaf Sjöberg (mv), Harry Johansson [senare Tennefors], Lennart Carlsson, Olle Klasson, Börje Leander, Sune Andersson, Gösta Nilsson, Rune Larsson, Bror Mellberg, Ivan Bodin, Bertil Bäckvall Tränare: George Raynor
KFF: Bengt Kjell (mv), Lennart Johansson [senare Engström], Stig Lundström, Bertil Olsson, Gunnar Svensson, Artur Petersson, Lennart Petersson, Gunnar Södergren, Georg Ericsson, Rolf Holmström, Fred Gustafsson Tränare: Olle Eriksson
STORT TACK
till Pelle Friberg, Kalmar.
MER KFF-HISTORIA:
