Rubriker som den här nedanför görs inte längre. Att det dessutom är den legendariske TV-sportmedarbetaren Bengt Grive som skrivit själva artikeln gör ju inte saken sämre.
Det handlar om bondpojken Birger Olsson från Karlevi på Öland. Han spelade center i Kalmar FF under andra halvan av 50-talet. Närmast hämtades han från Färjestaden men han hade börjat sin fotbollsbana i Stora Frö.
Grive, som jobbade på Aftonbladet 1951–56, var i Kalmar för att bevaka den allsvenska vårpremiären 1955 mellan Kalmar FF och Malmö FF (MFF vann 0–1, målskytt Jan Ekström). Men när den infödde stockholmaren Grive fick höra om den ytterst lantliga tilldragelse som inträffat när KFF generalrepeterade inför seriestarten med att slå IFK Oskarshamn med 3–2 i blåsten på Fredriksskans B-plan, kunde han inte låta bli att bjuda läsarna på en exotisk bonusartikel. Ett lite längre citat får visa hur svensk sportsidesprosa kunde se ut i mitten av 50-talet:
”22-årige Birger […] är en äkta bonde och en välsituerad sådan, och vill man vara elak kan man också påstå att det ligger något ’bonnigt’ över hans spel. Men man måste vara rättvis och därvid märka att även hans fysiska förutsättningar och ambition skvallrar något om hans yrke.
Birger Olssons lagkamrater fick vara med om en lustig och sällsynt händelse i onsdags, då FF mötte Oskarshamn i en vänskapsmatch
Birger var förstås med och sköt också ett mål redan efter en kvart. Men långt innan halvleken var slut fick han ett telefonmeddelande från Öland om att en av hans kor just höll på att kalva. Birger lämnade utan en sekunds tvekan planen och tog första lägenhet hem precis lagom till förlossningen.”
Birger fick alltså ta färjan hem. Ett år tidigare, när han just hade debuterat i allsvenskan, berättade han för Kalmar Läns Tidning att det ofta var besvärligt att ta sig över sundet för träning tre kvällar i veckan ”men när intresset och viljan finns, så går det”.
KLT, som då fortfarande var dagstidning, ägnade nästan en helsida åt den öländske bondpojken. Eftersom tidningen var – och ännu är, fast nu som veckotidning – Bondeförbundets (nuvarande Centerpartiets) språkrör i länet, var det givetvis angeläget att framhålla Birgers trygga förankring i såväl politiken som fädernesjorden:
”Fotbollen tar naturligtvis det mesta av Birgers fritid, men han hinner också med att odla sin andra stora hobby, jakt. Som medlem i Torslunda–Algutsrums SLU-avdelning tar Birger aktivt del i landsbygdens politiska ungdomsarbete. Hans idrottsliga framgångar har inte minskat intresset för hembygden och för den öländska gård, han en gång skall övertaga”.
SLU står för Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, som 1962 bytte namn till CUF, Centerns Ungdomsförbund.
Birger Olsson blev aldrig landslagscenter, vilket annars en imponerad referent i Skånska Dagbladet rekommenderat efter en annan match mot just Malmö FF. Han hann göra fyra allsvenska mål innan KFF trillade ur högsta serien 1955. Totalt gjorde Birger 133 mål på 213 matcher för Kalmar FF under åren 1954–1959.
Foto ur Gunnar Svenssons samling
FÄRGSTARK KOMMENTATOR
Bengt Grive, som skrev om KFF-centern Birger Olsson i Aftonbladet, var i decennier en av de mest kända medarbetarna på TV-sporten, särskilt berömd som färgstark konståkningskommentator.
I den befattningen använde gärna ord som ”spaljégrönt”, ”sängkammarrosa” och ”mörkvitt” när han skulle beskriva tävlingsdräkterna. Grives målande uttryck var från början ämnade att sätta färg på de svartvita sändningarna, men blev snart ett slags fristående underhållningsinslag i konståkningssändningarna.
Grive hade själv inte ägnat sig åt konståkning, däremot var han svensk mästare i såväl bordtennis som dans. Innan han fick jobb på TV uppträdde han även som pingisvirtuos på Europas varietéscener. Utom pingis var det tennis, bandy och framför allt fotboll – han var inbiten djurgårdare – som låg honom varmast om hjärtat. Motorsport hade han däremot inte mycket till övers för: ”Det
finns tre sporter jag inte kommenterar: formel 1, formel 2 och formel 3”, lär han ha sagt.
Bengt Grive hade också ett i sportjournalistkretsar ovanligt avancerat litteratur- och teaterintresse. Hans dotter Madeleine (född 1955) har ända sedan starten spelat en viktig roll i den litterära tidskriften 80-tal som ändrat namn med tidens gång och numera heter 20-tal.
Efter sin pensionering från SVT arbetade Bengt Grive åt bland annat Eurosport. 1989 respektive 1991 gav han ut ett par anspråkslösa men högst läsvärda minnesböcker, Glitter och stänk och Resor med mål. Förutom hågkomster av kända idrottsmän och -händelser innehåller böckerna synnerligen intressanta kapitel om bortglömda och sällan skildrade Stockholmsmiljöer och subkulturer som 30- och 40-talets biljardsalonger och pingishallar. Grive har också skrivit Blågula OS-guld (utgiven 1996), som även den bjuder på underhållande läsning.
Bearbetade versioner av texter som var publicerade på bloggen KFF-snack den 17 maj 2006 och i Östra Småland den 26 september 2009.
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
Twitter: @bollkultur
Blogg: Torgetbloggen – https://torgetbloggen.blogspot.com
MER KFF-HISTORIA:
