Bosse Petersson satt så länge som expert i olika TV-soffor att man nästan glömde bort att han faktiskt har en ytterst gedigen fotbollsbakgrund. Både som spelare och tränare har han varit verksam på alla serienivåer från division 8 upp till Allsvenskan.
Foto: Ulf Berglund/TV6
Sommaren 2016 fyllde Bosse 70 år och samma höst gavs hans memoarer ut: Bollkänslor – Sju decennier fyllda av fotboll. Kanske inte ett omistligt litterärt verk, men för den som intresserar sig för Kalmar FF finns där en del av intresse. KFF kom nämligen att spela en olycksalig roll i Bosses spelarkarriär.
Bosse Petersson är född i Kalmar och tillbringade sina första levnadsår på Lagmansgatan på Norrgårdsgärdet. Hans pappa Ingvar – alltid kallad ”Mysing”, även av sin son – var på 1940-talet stenhård vänsterback i Kalmar AIK.
När Bosse var tre år flyttade familjen till Stockholm, där ”Mysing” kom att spela i Djurgårdens allsvenska lag till 1955. Sonen visade sig också vara en fin talang, men vägen till högsta serien blev ändå lång och krokig. Inte förrän 1977 gjorde han som 30-åring allsvensk debut och då i AIK.
Svarttröjorna hade ett mediokert år, men för Bosse personligen gick det bra. Ända fram till mötet med Kalmar FF på Råsunda i 22:a omgången. Därefter spelade han aldrig mer en allsvensk match.
Till det som krånglade till AIK:s säsong hörde att tränaren, legendariske skyttekungen Gunnar Nordahl, drabbades av en hjärtattack på våren. När han börjat återhämta sig avled hans hustru Irma. Gunnar missade flera matcher, bland annat den i tolfte omgången på Fredriksskans mot KFF.
Lagledningen bestämde då att Bosse skulle markera Benno Magnusson. ”En mardrömsuppgift väntade”, skriver Bosse i sina memoarer. ”Att spela ytterback mot en av landets kvickaste, mest tekniska kantspelare var inget jag gillade. Mina egenskaper passade helt enkelt inte för uppgiften. Benno vann den duellen.” Och KFF vann matchen med 2–1.
Foto: Östra Småland
Returmötet i september skulle bli ännu värre. Inte själva matchen, som slutade 1–1 sedan KFF:s Stig Andreasson och Bosse själv gjort var sitt mål på straff, utan efterspelet.
Efter en knapp timme ville hela Råsunda ha straff igen, sedan Sanny Åslund gått omkull mot Ulf Nordenhem. Men domaren – som också råkade heta Bo Pettersson, fast med två t, och kom från Åmål – blåste inte. AIK-Bosse blev härsken och satte några minuter senare in en ful tackling på Kjell Nyberg, som blev förbannad, reste sig och knuffade till Bosse i bröstet. Visst tumult uppstod och Bosse Petersson beskriver hur KFF:s Bosse Nilmert – vars far Ivar ”Pie” Nilsson på sin tid spelat ihop med ”Mysing” i Kalmar AIK – ”mycket teatraliskt” föll omkull för en knuff.
Två gula kort delades ut: ”ett helt felaktigt till Nilmert […] och ett till mig (helt okej för min del)”, skriver Bosse Petersson. I stället för Nilmert borde AIK:s Yngve Leback varnats. I Dagens Nyheter erkände han att ”jag fattade humör och klippte till, domaren såg som tur var inte smällen”.
Det kunde ha stannat där. Situationen var knappast värre än många andra i fotbollsmatcher och i tidningarna gjordes ingen stor affär av det hela. Med ett undantag – Expressens sportchef Bertil Jansson menade att Bosse Petersson gjort sig förtjänt av utvisning och en längre avstängning. Han använde bland annat uttrycket ”AIK:s desperado”, vilket fick Bosse att gå i taket. Janssons artikel kom sedan att användas i ett intrigspel i AIK, vars offer blev Bosse Petersson.
Några dagar senare talade Gunnar Nordahl om att Bosse var petad inför nästa match, borta mot Landskrona: ”Det var inga som helst tvivel om att jag offrades i någon form av spel bakom kulisserna. Gunnar var bara framskickad att säga det till mig, det var andra personer som tog beslutet”.
Bosse meddelade blixtsnabbt att han spelat sin sista match för AIK, packade trunken och gick hem. AIK-ledningen försökte förmå honom att ändra sig, men det gick inte. Något Bosse Petersson ångrat sedan dess: ”Envishet är bra men tjurskallighet är idioti”, konstaterar han.
Ännu mer har han ångrat sitt uppträdande gentemot Gunnar Nordahl: ”Det är fortfarande mycket smärtsamt att bli påmind om hur jag agerade mot en varm, ärlig och god människa. […] Hur kunde jag?”. Inte förrän många år senare skrev Bosse ett brev till sin gamle tränare och bad om ursäkt. ”Han svarade aldrig på brevet, men jag är glad för att det kom i väg”.
När säsongen 1977 var över hade AIK klarat sig undan nedflyttning med tre poängs marginal. Kalmar FF slutade trea och tog sin allra första uppsättning allsvenska medaljer.
MATCHFAKTA
Fredriksskans, onsdagen den 22 juni 1977
Allsvenskan, omgång 12
Kalmar FF–AIK 2–1 (0–0)
1–0 Stig Andreasson, straff (51)
2–0 Johny Erlandsson (58)
2–1 Yngve Leback (74)
Domare: Arne Axelsson, Skärblacka
Publik: 6 192
KFF: Tony Ström – Stig Andreasson, Bo Nilmert, Börje Axelsson, Ronny Sörman, Benno Magnusson, Christer Hult, Kenneth Bojstedt, Johny Erlandsson, Jan-Åke Lundberg, Kjell Nyberg – Ulf Wennerström, Christer Doverlind
Tränare: Bo Johansson
AIK: Leif Karlsson – Göran Åberg, Tom Källström, Lars Carlson, Claes Marklund, Göran Göransson, Bo Petersson (Kjell Granqvist 90), Stefan Wallén, Sanny Åslund, Sven Dahlkvist (Anders Åslund 46), Yngve Leback
Tränare: Gunnar Nordahl (sjukskriven)
Råsunda söndagen den 18 september 1977
Allsvenskan, omgång 22
AIK–Kalmar FF 1–1
0–1 Stig Andreasson, straff (25)
1–1 Bo Petersson, straff (47)
Domare: Bo Pettersson, Åmål
Publik: 6 611
KFF: Tony Ström – Stig Andreasson, Bo Nilmert, Ulf Nordenhem, Ronny Sörman, Benno Magnusson, Börje Axelsson, Kenneth Bojstedt, Johny Erlandsson, Jan-Åke Lundberg, Kjell Nyberg – Håkan Lidheim, Alf Nilsson
Tränare: Bo Johansson
AIK: Ulf Jacobsson – Björn Lundberg, Sven Dahlkvist, Tom Källström, Claes Marklund, Göran Göransson, Bo Petersson, Börje Leback, Kjell Granqvist (Ove Rübsamen 68), Sanny Åslund, Yngve Leback (Jan Holmgren 80)
Tränare: Gunnar Nordahl
Texten var publicerad i Östra Småland den 4 november 2016
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
Twitter: @bollkultur
Blogg: Torgetbloggen – https://torgetbloggen.blogspot.com
MER KFF-HISTORIA:
