Bridge, bingo och en kossa i Gullaboås

10 mars, 2023 | Nyhet

I dagarna är det tre år sedan bridgestormästaren och Kalmar FF-profilen Lennart Hansson gick bort, 94 år gammal. Han föddes på Sandås, den stadsdel som kanske mer än någon annan förknippas med Kalmar FF. Året var 1926 och föreningen skulle heta Kalmar IS i ytterligare ett och ett halvt år innan den fick sitt nuvarande namn.

Kalmar FF:s reservlag, förmodligen våren 1947. Lennart Hansson återfinns som tredje man från vänster i bakre raden, som består av Börje Togner, Göte ”Göken” Olsson, Lennart Hansson, Bertil ”Järn-Axel” Axelsson, Gunnar Carlsson, Yngve Svalling och lagledaren Rune Björk. Främre raden från vänster: Arne  Petersson, Jarl Wickström, Torild Jonsson, Karl-Erik ”Pelle” Eriksson och Allan ”Knallen” Nilsson. 
Foto ur Åke ”Mapsen” Olsons samling

Själv kom jag i kontakt med Lennart när jag startat avdelningen KFF-snack i Östra Småland 2008, något han var väldigt entusiastisk över. Detsamma gällde när den främst lokalhistoriska avdelningen Torget – mitt andra skötebarn i tidningen – drogs i gång 2011. Lennart kom gärna med kompletterande upplysningar om sådant jag skrivit om och svarade gärna på frågor om såväl fotboll, känt folk i Kalmar i gångna tider och allt möjligt annat som jag undrade över. Med sitt långa perspektiv och sin stora personkännedom hade han alltid intressanta saker att berätta. 

Lennart var affärsman och hade arbetat på Elfversons innan han tillsammans med en kompanjon startade Kalmar Glasexport, som på 60- och 70-talet bland annat sålde glas från Kosta, Boda och Orrefors till utlandet. 1978 värvades han av dåvarande chokladfabriksdirektören Birger Svahn och jobbade sedan i 13 år åt Nordchoklad.

I den mycket speciella form av fältkrocket som bara spelas i Kalmar blev Lennart mästare, men hans allt överskuggande intresse var bridge, som han själv menade att han varit nästan alltför besatt av i många år, och 1977 blev hans stans förste stormästare. Men KFF-engagemanget gjorde att han intresserade sig även för avsevärt enklare spel och Lennart var med om att starta bingoverksamheten som han sedan under lång tid var ansvarig för. Bingon växte i raketfart och drog in rejält med pengar till föreningen på 60- och 70-talet. 

På 40-talet spelade Lennart 122 matcher för Kalmar FF, mest som center i reservlaget. Totalt gjorde han imponerande 117 mål. I A-laget blev det inte mer än tio matcher, varav två i näst högsta serien och en i cupen, och tre mål. 

Mannen som höll stilen i alla lägen. Så här presenterades Alfons Wärnlund i uppslagsverket Sveriges idrottsfolk, del 4 från 1947. Han var också fotbollsdomare i många år och funktionär inom såväl brottnings- som boxningsklubben i Kalmar. ”Stattena IS” som nämns i texten var en kvartersklubb i stan och ska inte förväxlas med Stattena IF från Helsingborg, som gjorde ett par allsvenska säsonger på 20-talet. Alfons Wärnlund jobbade på Kalmar Varv som plåtslagare i 35 år, men tvingades sluta på grund av sjukdom. Han avled 1984.

En annan spelare som förekom i A-laget då och då, men även han mest höll till i reservlaget var Alfons Wärnlund. Lennart berättade för mig att Alfons kallades för ”Stilen”, eftersom han alltid var noga med att vara propert klädd. Vid en match i Resmo på Öland slog han plötsligt ut bollen långt över sidlinjen, helt oattackerad. Ingen begrep nånting och till och med domaren undrade vad han höll på med.

– Jag var trängd, svarade ”Stilen”.

– Men det var ju inte en människa i närheten, sa domaren.

– Jag var trängd, upprepade ”Stilen”. Pissträngd!

Varpå han ställde sig en bit från planen och lättade på trycket…

Lennart Almén (1919–1966) fungerade under Kalmar FF:s första allsvenska år som något slags kombinerad sport-, marknads- och presschef. Han förstod vikten av att hjälpa gästande journalister till rätta i stan, fixade hotellrum och middagar och såg till halvtidsfikat var så överdådigt att luttrade fotbollsskribenter 15–20 år senare fortfarande fick något drömskt i tonfallet när wienerbröden på Fredriksskans kom på tal. 

I Skansenbladet 1993 skrev Lennart Hansson några rader om den legendariske KFF-ledaren Lennart Almén, mannen som bland mycket annat skrev texten till den segersång KFF-spelarna alltjämt sjunger efter vunna matcher, och också var den som drog i gång pojkfotbollen i Kalmar:

”Lennart Almén var inte bara en stor ledare. Han var också en mycket duktig målvakt på sin tid. 

En målvakt med humor. I en match som leddes med många mål är han på väg att sparka ut bollen efter en räddning, då en motståndare ställer sig i vägen. Lennart tittar på honom, försöker komma förbi och studsar bollen, men motspelaren envisas. Man kunde göra så till en viss gräns förr i tiden.

Då vänder sig Lennart om och studsar bollen i ribban från en 3–4 meters håll. Tar ett steg mot målet och fångar bollen, vänder och kastar ut den till en back, allt medan motspelaren står kvar med hakan på bröstet.”

Lennart drog sig också till minnes ytterligare en reservlagsmatch, denna gång i Gullaboås. En förlupen boll var på väg ut över kortlinjen när plötsligt en ko kom traskande vid ena hörnflaggan och träffades av bollen som därmed inte gick död. Alla hade redan slutat spela och inriktat sig på att det skulle bli inspark, men KFF:arna fattade situationen snabbare än hemmalagets spelare, snappade åt sig bollen och fortsatte anfalla.

– Det slutade med att jag gjorde mål, berättade Lennart för mig.

Gullaboåsspelarna protesterade förstås vilt.

– Hur tror du domaren dömde? frågade Lennart mig.

– Ingen aning, svarade jag.

– Jo, han godkände målet med motiveringen att det ju var hemmalagets ko…

Bearbetad och utvidgad version av en text som publicerades på Torgetbloggen den 4 april 2020

© Klas Palmqvist

Mobil: 073-071 80 20

E-post: unionberlin@hotmail.com

Blogg: Torgetbloggen – https://torgetbloggen.blogspot.com

MER KFF-HISTORIA:

Annons