När Kalmar FF sommaren 1976 för första gången någonsin spelade allsvensk fotboll i Sundsvall var det föreningens 100:e match genom tiderna i högsta serien. Det blev ett minst sagt annorlunda jubileum…
Foto: Östra Småland
Ett år efteråt talade Kalmar FF:s målvakt Tony Ström ut i Östra Småland om hur det hade känts:
– Det gick ju knappt att gå ut på stan utan tomtemask.
På jobbet nådde tråkningarna sin kulmen två gånger om dagen – två minuter i nio och nio minuter över två.
– Då radade alla upp sig för att fråga mig hur mycket klockan var…
Motståndarna den gången hette IFK Sundsvall, som inte ska blandas ihop med det genom åren mer framgångsrika GIF Sundsvall. IFK hade värvat ihop ett lag med spelare från främst Örgryte, största stjärnan var landslagsmannen Bosse Börjesson. Från andra håll hade man lockat etablerade namn som Olle Nordin och Reine Almqvist. Precis som KFF var IFK nykomling i högsta serien och lagen hade aldrig tidigare mötts.
Det slutade med ofattbara 9–2 till hemmalaget, Kalmar FF:s största allsvenska förlust någonsin. Brakförlusten har kallats för en medveten läggmatch för att bli av med en tränare som spelarna inte tyckte dög. De jag talat med, som själva var med om eländet, förnekar emellertid att det förhöll sig så. Kanske lät man bara målen fortsätta trilla in efter en olycklig inledning. Eller… ja, vem vet egentligen vad som hände, nu när det gått så många år. En stjärnsmäll utan like i KFF:s historia var det i alla fall.
Det interna missnöjet med tränaren Kay Wiestål hade varit fullt märkbart även för utomstående redan föregående säsong. Men locket hade lagts på och KFF tog sig upp i allsvenskan ändå. Laget var så starkt att man förmodligen skulle ha lyckats med bedriften utan att ha någon tränare alls. Ritningarna hade dragits upp under 70-talets första år av främst Lars ”Laban” Arnesson. Sedan hade Bosse Johansson och Göran Andersson byggt vidare på konstruktionen. När Wiestål kom inför säsongen 1975 rullade lagmaskinen i princip på frihjul mot allsvenskt avancemang.
Foto: Östra Småland
Konsekvensen av snytingen i Sundsvall blev förstås att tränaren fick gå. I protest mot det beslutet flyttade lagkaptenen Mats Örn till andradivisionslaget IF Saab i Linköping.
Foto: Östra Småland
Expressens Bertil Jansson utnämnde Kalmar FF till ”en sjuk klubb” och fick svar på tal av Bengt Roos i Östra Småland:
”Så lättade den store guden på sig från tronen och släppte en fjärt i sydostlig riktning. Sveriges idrottssamvete och gudfader Bertil Jansson har åter talat om hur det är”.
Åtminstone en del av spelarna var faktiskt spyfärdiga, har det påståtts i alla fall. Inte för att de spelade i en sjuk klubb utan för att de var totalt slut efter att nye tränaren Eivert Bladh, som tidigare i många år spelat center i KFF, låtit dem vara med om det första rejäla träningspasset på hela säsongen.
Foto: Östra Småland
Det har också pratats om att ett brev från en GIF Sundsvallsupporter skulle ha blivit droppen som fick bägaren att rinna över. I brevet förklarades hur KFF skulle spela för att slå IFK. Wiestål ska ha tyckt att det verkade förträffligt och därmed var ”taktiken” fastlagd. Många av spelarna ska ha ansett att det här inte var att leda ett allsvenskt fotbollslag på ett professionellt sätt och stämningen på flyget upp till Sundsvall lär ha varit något dov…
– Kalmar FF gjorde en otroligt töntig insats, menade i alla fall IFK Sundsvalls tränare Janne Karlsson efteråt.
Den fockade Kay Wiestål ”överlät till allmänheten att bedöma” om det var riktigt att sparka honom när laget låg så bra till som nia i allsvenskan. Själv skulle han minsann söka sig utomlands för att fortsätta sin tränarkarriär.
Sedan Eivert Bladh tagit hand om tränarjobbet i KFF fick spelarna upp flåset igen och slutade sexa i serien, Kalmar FF:s bästa slutplacering i Allsvenskan dittills.
Kay Wiestål tränade, så vitt jag vet, aldrig mer ett fotbollslag. Utomlands flyttade han inte heller.
MATCHFAKTA
Idrottsparken, Sundsvall, söndagen den 20 juni 1976
Allsvenskan, omgång 12
IFK Sundsvall–Kalmar FF 9–2 (4–0)
1–0 Don Andersson (3)
2–0 Mats Axelsson (16)
3–0 Staffan Isaksson (28)
4–0 Rolf ”Bronco” Hansson (30)
5–0 Olle Nordin (48)
6–0 Olle Nordin (60)
7–0 Reine Almqvist (66)
8–0 Olle Nordin (76)
9–0 Don Andersson (79)
9–1 Kjell Nyberg (82)
9–2 Mats Örn (89)
Domare: Jan Ingmar Svensson, Ängelholm
Publik: 5 072
IFK Sundsvall: Thomas Grim (mv), Berry Larsson, Conny Klack, Hans Larsson, Börje Andersson, Staffan Isaksson, Rolf Hansson (Reine Almqvist 46), Bo Börjesson, Mats Axelsson, Don Andersson, Olle Nordin – (Lars Engblom) Tränare: Jan Karlsson
Kalmar FF: Tony Ström (mv), Christer Hult, Bo Nilmert, Mats Öhrn, Stig Andreasson, Kenneth Bojstedt, Börje Axelsson, Håkan Lidheim, Johny Erlandsson, Jan-Åke Lundberg, Kjell Nyberg (Roy Andersson) – (Anders Antoni) Tränare: Kay Wiestål
Bearbetad version av en text som fanns med i Östra Småland den 16 april 2008
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
Blogg: Torgetbloggen – https://torgetbloggen.blogspot.com
MER KFF-HISTORIA:
