Svart på vitt om svart och vitt

19 maj, 2023 | Nyhet

Så är det dags för det förmodligen allra nördigaste av allt nördigt jag skrivit med Kalmar FF-anknytning. Och det vill sannerligen inte säga lite…

Bakgrunden är två frågor som ställdes våren 2006, då Peter Akinder, Lasse Petersson, min bror Hans och jag själv hade hållit på med bloggen KFF-snack i några månader. Jag levererade svaren efter att ha ägnat någon dag eller två åt kvalificerad grundforskning, men jag bedömde att spörsmålet var av så extremt esoterisk art att texten inte platsade i Östra Småland när KFF-snack flyttade in i tidningen ett par år senare. 

Så därför har utredningen om målstolparnas utseende på Fredriksskans genom tiderna inte publicerats någonstans på drygt 17 år. Förrän nu…

När blev stolpar och ribba på Fredriksskans svartvitrandiga och när upphörde de att vara det? Äntligen dags för klart besked i denna brännande aktuella fråga… De var i alla fall randiga när Nybromålvakten Max Möller sprattlade förgäves för att försöka rädda Bill Björklunds straff den 10 maj 1970. Målet innebar ledning med 1–0 i ett derby som Kalmar FF till slut vann med 3–0.
Foto: Östra Småland

Frågorna som kom till KFF-snack emanerade tydligen ur något slags tvist med utgångspunkt i KFF:s hemmamatch mot Helsingborg 1974:

1) Var målställningarna på Fredriksskans svartvitmålade 1974?

2) Var detta speciellt för Fredriksskans, eller var det så på de flesta andra arenor också?

Av någon obegriplig anledning ansågs undertecknad alltså lämplig att försöka besvara dessa existentiellt avgörande spörsmål. Det låter sig i och för sig göras med två ord:

1) Ja

2) Nej

Men självfallet kan inte så tvärsäkra utsagor få stå för sig själva. Givetvis måste någon form av belägg och bevis plockas fram. Låt oss ta en titt på den här bilden:

Den kommer ur Gunnar Svenssons samling, är tagen den 31 maj 1953 och visar hur Kalmar FF:s nummer 7 Bengt Rosenlund gör 1–0 mot BK Häcken i det östra målet på Fredriksskans redan i första minuten i sista omgången av Division II Sydvästra. De båda andra KFF-arna på bilden – som för dagen var grönvitklädda med av allt att döma rödvita strumpor – är nummer 8 Bertil Rylander och nummer 9 Olle Lind.

Matchen slutade 5–3 och KFF gick för andra gången i sin historia upp i allsvenskan, men det som främst intresserar oss här är att bilden tydligt visar att målställningen består av rejäla fyrkantiga trästycken, synbarligen vitmålade. Detta tycks ha varit den sista tävlingsmatch KFF spelade med den här gamla beprövade målställningsmodellen på Fredriksskans.

Vi går fram knappt tre veckor i tiden och hittar nedanstående klipp ur Barometern från vänskapsmatchen den 18 juni mellan KFF och västtyska Rot-Weiss Essen, som hemmalaget förlorade med 1–2.

Även om tidningsklippet är av tämligen risig kvalitet ser man  tydligt att det är samma gamla fyrkantiga stolpmodell som på förra bilden, även om det på denna bild är det västra målet som syns. 

Vi går ytterligare en tid framåt och stannar på den 12 juli 1953,

Nu har det hänt något! Kvaliteten på det här klippet ur Barometern från åttondelsfinalen i Svenska cupen mot IFK Eskilstuna är visserligen inte stort bättre än klippet ovan, men nu är västra målställningen otvivelaktigt svart och vit. Dessutom ser det ut som om stolpar och ribba är rundade och förmodligen tillverkade av metall.

Eskilstunamatchen, som KFF för övrigt vann med 4–0, tycks alltså vara den första som KFF spelade på hemmaplan sedan Fredriksskans försetts med moderniserade målställningar.

Ett av skälen till att man slutade med fyrkantiga stolpar och började använda rundade var att man menade att fyrkantsstolpar var svårare att göra mål stolpe-in på. Det suckas faktiskt rätt ofta i referat från början av 50-talet om stolpskott ”som förmodligen skulle gått in om stolpen varit oval eller rund i stället för fyrkantig”.

Varför man målade målställningen just svart och vit känner jag inte till. Kanske kom inspirationen från handbollsmål eller rent av målflaggor i motorsport, vad vet jag? 

Men det var inte bara i Kalmar målen blev randiga på 50-talet. En snabb stickprovskontroll i fotbollslitteratur från den tiden visar att de vita ställningarna visserligen var i stor majoritet men att svartvitrandiga mål förekom på bland annat Olympia i Helsingborg, Folkungavallen i Linköping, Viktoriavallen i Nybro, Söderhamns IP, Hillängen i Ludvika och Guldkroksvallen i Hjo.

Så såg målställningarna sedan ut i många år på Fredriksskans. Bilden nedan, hämtad ur Östra Smålands arkiv, visar att inget hänt med färgsättningen på 60-talet.

Här smäller Eivert Bladh in 1–1 i 36:e minuten bakom Rolf ”Kubben”Johansson i hemmamatchen mot IS Halmia den 9 juni 1968. Inlägget kom från Sten-Åke Johansson. Eivert gjorde ytterligare ett mål (efter 70 min) och KFF kunde vinna med 2–1. Och stolparna är fortfarande lika svartvita som fotot.

Vi hoppar fram till den där Helsingborgsmatchen 1974, som av okänd anledning tydligen var själva upphovet till frågan om målställningarnas utseende. KFF vann för övrigt med 1–0, målskytt Jan-Åke Lundberg.

Tyvärr har jag inte tillgång till något foto från den matchen heller utan vi får nöja oss med ännu ett klipp ur Barometern igen. Men stolpen skymtar till vänster, fortfarande svart och vit. Därmed torde frågan om hur målen på Fredriksskans såg ut 1974 definitivt ha avgjorts.

De svartvita målställningarna fanns kvar ytterligare en säsong. Här en bild av det näst sista KFF-mål som gjordes i en svartvitrandig målställning på Fredriksskans,

Bilden, som tagits av en av Östra Smålands fotografer, är från åttondelsfinalen i Svenska cupen den 1 november 1975. Nyblivna allsvenskarna Kalmar FF tar emot svenska mästarna Malmö FF i en infekterad match som kom att spöka länge i relationerna klubbarna emellan. Bosse Nilmert har fått en passning från Börje Axelsson och först skjutit rakt på den utrusande MFF-målvakten Janne Möller, till höger, men fått tillbaka returen och slår här in kvitteringsbollen till 1–1 just innan Krister Kristensson når fram. Matchen slutade 2–3 efter förlängning.

Och nog ser det ut som om färgen börjat flagna på stolpen…

Inför den allsvenska comebacken 1976 revs de gamla läktarna söder om planen och ersattes med dagens huvudläktare. Även de gamla målställningarna, som var fastgjutna i marken, togs bort och ersattes med flyttbara mål.

Här har Östra Smålands fotograf fångat Mats Örn når han tackar högre makter för att hans illa slagna straff i allsvenska hemmapremiären den 19 april 1976 trots allt rullat in bakom AIK-målvakten Ronny Gustavsson, som i sin tur vanmäktigt dunkar med nävarna i marken. Målet betydde 2–1 till KFF och gjordes i en målställning som inte längre var randig och dessutom försedd med hjul (slutresultatet skrevs till 3–3).

De svartvita målställningarnas epok på Fredriksskans varade alltså i 22 och ett halvt år, från sommaren 1953 till och med hösten 1975. Det var nog avsevärt längre än på andra håll. En snabb genombläddring av förlaget Brunnhages årsbok Fotboll 1975 visar inga andra svartvita stolpar än de i Kalmar… 

Jo förresten – på en enda bild, från matchen Brönstjärn–Vallen i Division VI Västerbotten.

Texten var publicerad på bloggen KFF-snack den 10 april 2006

© Klas Palmqvist

Mobil: 073-071 80 20

E-post: unionberlin@hotmail.com

Blogg: Torgetbloggen – https://torgetbloggen.blogspot.com

MER KFF-HISTORIA:

Annons