En stenhård mjukis

När Tobias Carlsson slutade i Kalmar FF sommaren 2012 hade han spelat elitfotboll längre än någon annan i Kalmar FF. Faktiskt så obegripligt länge att när han gjorde A-lagsdebut spelade Glenn Hysén mittback hos motståndarna.

Debuten ägde rum i på ”gamla” Gamla Ullevi den 31 maj 1993 i näst högsta serien mot Gais, där den gamle blåvite mittbacken lät karriären klinga ut. KFF-tränaren Kalle Björklund tog ut Christian Nilsson i mitten av andra halvlek och skickade in 18-årige Tobias som högermittfältare. Enligt egen utsago lär han ha passat på att låta gamle Hysén få veta hur det känns att bli tacklad av en ölänning. Matchen slutade 0–0.

Redan året därpå var Tobias ordinarie i det unga KFF-lag som till slut föll mot Hammarby i kvalet till allsvenskan.

Någon vindsnabb dribbelvirtuos var ju Tobias aldrig, men han utvecklades till en av stöttepelarna i laget, moraliskt, fysiskt och spelmässigt. Och det fanns definitivt inte någon i allsvenskan som var en bättre huvudspelare än han.

Hur viktig den stabile ölänningen var för KFF blev smärtsamt tydligt sedan han blivit svårt knäskadad mot Malmö FF i augusti 1999. Den matchen vann KFF med 1–0, men sedan blev det inte en enda seger till den säsongen och de rödvita fick respass ur allsvenskan efter kvalförlust mot Gais.

Ett år senare fick Tobias stående ovationer när han gjorde comeback hemma mot Umeå – KFF-seger med 2–0 – och hjälpte till att rädda kontraktet i Superettan.

Säsongen därpå stack han, trots KFF-ledningens uttalade missnöje, till norska Molde där han tillbringade tre framgångsrika år. Som bäst blev det en andraplats i ligan 2002 efter dåförtiden omöjliga Rosenborg.

2004 var bråket om Norgeflytten glömt och Tobias hälsades välkommen tillbaka till KFF. Därpå följde fyra framgångsrika säsonger i KFF:s försvarslinje med höjdpunkten i cupfinalen 2007, då IFK Göteborg besegrades med 3–0 och Tobias var planens klart dominerande spelare.

Så drabbades han av en lömsk bäckenskada som höll honom borta hela 2008. Extra grymt, för visst hade man velat att just Tobias skulle få ett SM-guld.

Med sin komplexa personlighet som stenhård mjukis och tuff tacklare med gröna fingrar i trädgårdslandet, var han en av dem som allra starkast bidrog till att profilera KFF positivt både på planen och i media under den hittills period föreningen kunnat visa upp.

2009 var han mot alla odds tillbaka igen och blev matchvinnare och hjälte direkt när han fixade det årets första allsvenska seger genom att skalla in 2–1 hemma mot Häcken.

Det blev två mål till det året, bästa noteringen för Tobias sedan 1996. Ändå fick han inte fortsatt kontrakt utan blev ytterst motvilligt avtackad i samband med årets sista hemmamatch.

Ungefär tre veckor senare var Tobias tillbaka i laget. Nanne Bergstrand hade ändrat sig och frågade: ”Vill du bli avtackad två gånger?”.

Och det ville han förstås. 54 allsvenska matcher till – och två mål – blev det efter avtackningen 2009. 2011 spelade han samtliga 30 matcher och fick Östra Smålands pris som årets bästa KFF-spelare.

Men sedan blev skadebekymren för svåra och karriären var oåterkalleligen över. Allt som allt kom Tobias Carlsson upp i 294 seriematcher för KFF, varav 168 i allsvenskan. 19 seriemål totalt, tio i allsvenskan. Hans allra sista fullträff kom i förlängningen av cupsemifinalen borta mot IFK Göteborg 2011 och innebar att KFF kvalificerade sig för europeiskt cupspel påföljande säsong.

© Klas Palmqvist

Mobil: 073-071 80 20

E-post: unionberlin@hotmail.com

LAGKAMRATERNAS BÄSTA TOBBE-MINNEN

(ur Östra Småland den 12 augusti 2012)

• Håkan Lindqvist:

– Jag minns när han spelade flera matcher med en bruten stortå, det måste ha varit 94-95 någon gång. Innan matcherna fick han en spruta för att bedöva smärtan och sedan sprang han som en blådåre i matchen och i pausen hade han så ont så han satt och grät i omklädningsrummet. Men då var det en ny spruta som gällde och full fart i andra halvlek också. Sen minns jag ju också när han spelade vänsterback bakom mig. Han hade ju ingen vänsterfot så bollarna kunde hamna precis var som helst.

• Niklas Kaldner:

– Det var 1993, Tobbes första år i Kalmar FF, när vi mötte Elfsborg på Ryavallen. På den tiden var mediabevakningen inte lika stor som den är i dag. Tobbe och jag var avbytare och mitt under matchen blev han fruktansvärt kissnödig. Det var inte särskilt mycket publik så han smet iväg bort till vattengraven och lättade på trycket där. Det största fotbollsminnet är annars 1998 när vi gick upp i allsvenskan.

• Jens Nilsson:

– Tobbe är enligt mig en av Sveriges bästa huvudspelare. Det i kombination med att han var stenhård i duellerna gjorde att man alltid var tvungen att göra sitt absolut yttersta för att komma förbi honom. Han har med sin vilja varit med om att bryta många negativa trender för Kalmar FF.

• Svante Samuelsson:

– Fotbollsmässigt så är det 2009 när vi inte vunnit på fem matcher och Tobbe kommer in i halvtid mot Häcken och nickar in 2–1 med mindre än tio minuter kvar. Ett viktigt mål. När jag fortfarande spelade så bodde vi alltid tillsammans och det jag kommer ihåg mest är att han alltid somnade så tidigt och snarkade högt. Så då fick man ligga där bredvid själv och lyssna till hans snarkningar.

• Andreas Thomsson:

 – Första gången jag träffade Tobbe var 1989 då jag var lagledare för Ölandslaget och han spelade. Han har alltid varit en kille som satsar allt, och då spelar det ingen roll om det är träning eller match. Vi är ju ölänningar båda två så då håller man ihop och är snälla mot varandra… Men jag minns tydligt hans abstinens efter kaffe och snus.

• Petter Wastå:

– Det var nog på hål nummer fem på Möre golfbana. Tobbe skulle slå bollen över en damm, men missade som vanligt. I sin ilska så kastade han klubban i dammen. Jag tycker att det är en talande bild för hur han är som person.

• Henrik Rydström:

– För mig är ett av de bästa minnena från 2009. Tobbe fick inte förnyat kontrakt och vi hade suttit mycket hemma i hans kök och snackat om det. Han var rätt bitter och hade sagt så till tidningarna, jag hade bloggat om det och mellan raderna kunde man kanske läsa att jag tyckte att det var ett felbeslut av Kalmar FF. Så efter en träning på hösten blev vi inkallade till Nanne och vi tänkte bara ”Vad fan har vi gjort nu?”. Så kom vi in och satte oss, och Nanne sa till Tobbe ”Vill du bli avtackad en gång till?”. Vi var som barn på julafton. Nanne visste att Tobbe precis öppnat sitt lekland och frågade om han kunde fokusera på fotbollen. Jag kommer ihåg att vi satt och nickade och sa ”Javisst!” båda två.

• Lasse Johansson:

– En gång när vi var på väg till ett veckolångt träningsläger kom Tobbe på att han glömt sina linser. Då ringde han upp en optiker som låg på väg till flygplatsen och när han pratade i telefonen sa han, mycket formellt ”Goddag, jag heter Tobias och jobbar som handelsresande och skulle behöva nya linser, kan jag komma förbi om en stund och hämta dem?”. Jag frågade honom varför han sa att han var handelsresande. ”Jag tycker det är pinsamt att säga att jag är fotbollsspelare”, blev svaret. Sedan minns jag givetvis allt kaffe han genom åren spillt i bussen till bortamatcherna…

• Kjell Nyberg (ledare):

– Tobbe är ju känd för sin hårdhet. Jag minns en match mot Tord 1997. Han hade så ont i stortån att vi sprutade in bedövning. I halvtid hade han jäkligt ont igen så vi sprutade in mer bedövning i tån, men det sprutade ut genom det första hålet. Men han fortsatte att spela i andra halvlek. Han tål mycket smärta den mannen.

MER KFF-HISTORIA:

ttps://kalmarff.se/kalmar-ffs-forsta-riktiga-stormatch/