Med massor av fotbollskunskaper i bagaget

Efter en veckas studiebesök var Kalmar FF:s tränare synnerligen imponerad av Elfsborgs toppmoderna hemmaplan.

– Ja, Borås är sannerligen att avundas sin stiliga idrottsplats!

Men det var förstås inte Borås Arena det handlade om. Året var 1944, idrottsplatsen hette Ryavallen och KFF-tränaren Gösta Carlsson.

Gösta arbetade som cykelreparatör på Sandås, var före detta mellanviktsbrottare och blev både tränare och lagledare för Kalmar FF i slutet av 30-talet när man harvade i tredjedivisionen. Han förde laget till allsvenskan 1949 och så sent som 1962 hoppade han in som tränare sista gången.

Säsongen 1943/44 hade KFF äntligen tagit sig upp i näst högsta serien igen och Gösta tog kontakt med allsvenska topplaget Elfsborgs tränare Sven Zachrisson, som bjöd in honom att följa boråsarnas vinterträning.

Lennart ”Murvel” Almén, målvakt som i tider av måltorka emellanåt sattes upp som center, och senare sekreterare i Kalmar FF:s styrelse, berättade i Kalmar Läns Tidning – där han ofta medverkade, därav smeknamnet – hur försäsongsträningen 1944 såg ut efter Göstas Boråsresa.

Man körde fyra gånger i veckan och klockan sju på tisdagskvällar samlades laget vid Tullskolans gymnastiksal (skolan döptes senare om till Tullbroskolan) för ”träningspromenad”. Först lufsade man längs Norra vägen fram till den nu nästan helt försvunna Spännarebacken (just norr om korsningen med Erik Dahlbergs väg).

Där blev det full fart och under ”ideliga tempoväxlingar” – senare skulle man väl sagt ”intervaller” – fortsatte man norrut, sprang genom Berga längs Villagatan, innan man vände söderut längs Tallhagsvägen, som på den tiden gick ända fram till Domaregatan, och åter till Tullskolan. Tillbaka i Tullskolan vidtog gymnastik varpå man spelade inomhusmatch med tennisboll till klockan nio.

Man hade också individuella bollövningar och en gång i veckan cyklade hela gänget ut till flygflottiljens gymnastiksal där det fanns utrymme för lite mer avancerad inomhusfotboll (sporthallen i Kalmar byggdes inte förrän i början av 60-talet).

Förutom träningsdetaljer hade Gösta i Borås noterat att Ryavallen sköttes minutiöst av tre vaktmästare som direkt efter matcherna reparerade alla skador på gräsmattan. Dessa tre var de enda som överhuvudtaget fick beträda planen mellan speldagarna.

På dagens Borås Arena växer, som alla vet, inte ett endaste grässtrå.

Bearbetad version av en text som första gången publicerades på bloggen KFF-snack den 9 mars 2006 och i Östra Småland den 25 april 2008.

© Klas Palmqvist

Mobil: 073-071 80 20

E-post: unionberlin@hotmail.com

MER KFF-HISTORIA:

ttps://kalmarff.se/kalmar-ffs-forsta-riktiga-stormatch/