Inför den allsvenska seriepremiären 1949 lät förbundspampen Pelle Hånell i Jönköpings-Posten häva ur sig en oöverträffat brutal avsågning av nykomlingarna från Kalmar:
– Det kommer att slås svenskt rekord i den här allsvenskan. Kalmar FF kommer inte att ta en enda poäng i årets serie. Jag har sett dem spela ett flertal gånger och sett de flesta svenska lag i aktion, men inget har så lite att göra i allsvenskt sammanhang. Det är ofattbart att detta lag kunnat komma så långt!
Hånell var inte ensam om att döma ut nykomlingarna. I en annan tidning kunde man läsa att ”Kalmar FF är med största sannolikhet det sämsta lag som figurerat i allsvenskan”. Och Expressen spekulerade i om KFF kunde slå rekordet i antal insläppta mål i en enda match.
Det skulle snart bli andra tongångar…
Foto ur Gunnar Svenssons samling
Visserligen förlorade KFF både premiären i Degerfors – 0–2 i baken efter ett par riktigt snöpliga mål – och hemmapremiären mot Jönköpings Södra med 0–1, då enda målet kom med bara 15 sekunder kvar av matchen. Men laget fick beröm från alla håll. Till exempel av Milans center Gunnar Nordahl, som tillbringade en semesterdag 1949 med att se sitt gamla lag Degerfors mot de allsvenska debutanterna:
– Betydligt sämre nykomlingar har jag sannerligen sett. Kalmar FF:s försvar är av bästa allsvenska klass.
Gunnar Nordahl hade stor respekt för Gunnar Svensson, Kalmar FF:s centerhalv – i dag skulle vi sagt mittback – sedan han blivit totalt nedplockad av KFF-kaptenen i en match med IFK Norrköping på Fredriksskans i juni 1945 (för övrigt den första matchen någonsin i Kalmar där båda lagen uppträdde med nummer på tröjorna). Norrköping vann med 2–0, men skyttekungen Nordahl var inte ens nära att bidra i målprotokollet. Därefter försummade sällan Nordahl att nämna Gunnar Svensson när det blev tal om de allra besvärligaste försvarare han haft att tampas med i sin karriär.
Gunnar Svensson själv sa så här om matchen på Stora Valla:
– Förargliga mål dom fick, men vi samlar rutin match för match.
Foto ur Gunnar Svenssons samling
Och snart släppte all respekt. KFF slog först Halmia, skrällvann sedan mot AIK borta, fick oavgjort mot IFK Göteborg och var bara en hårsmån från att ställa till sensation mot de oslagbara serieledarna Malmö FF.
Kalmar FF visade sig i själva verket vara den starkaste allsvenska debutanten sedan 1937 och hamnade till slut på nionde plats i tabellen.
Pelle Hånell då? Jo, han trädde fram efter sex omgångar och hävdade att han blivit felciterad i Jönköpings-Posten…
MATCHFAKTA
Stora Valla, söndagen den 31 juli 1949
Allsvenskan, omgång 1
Degerfors IF – Kalmar FF 2–0 (1–0)
1–0 Bengt Skålberg (40)
2–0 Henry Nilsson (47)
Domare: Erik Fast, Norrköping
Publik: 3 859
Degerfors IF: Bertil Tinglöf (mv), Arne Hagman, Tore Karlsson, Olle Åhlund, Gösta Lundin, Sven Bergsten, Gösta Falkmar, Henry Nilsson, Lennart Lindskog, Vincent Persson, Bengt Skålberg. Tränare: Karl-Erik Jakobsson och Gunnar Andersson.
Kalmar FF: Bengt Kjell (mv), Lennart Johansson [bytte senare efternamn till Engström], Stig Lundström, Bertil Olsson, Gunnar Svensson, Artur Petersson, Rolf Holmström, Gunnar Södergren, Georg Ericsson, Rune Johansson, Fred Gustafsson. Tränare: Olle Eriksson.
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
MER KFF-HISTORIA:
ttps://kalmarff.se/kalmar-ffs-forsta-riktiga-stormatch/
