Vansinnesfärd i åtta år – Den svenska fotbollens 14 aristokrater

Att följa Kalmar FF på 1980-talet var som att sitta i en skenande berg- och dalbanevagn. Utan säkerhetsbälte. Var det inte kval tre gånger om, så var det dubbla cuptitlar; var det inte allsvenska medaljer och europeiskt cupspel, så var det fritt fall genom seriesystemet. Det var sannerligen inte lätt att hänga med i svängarna i denna vansinnesfärd som höll på i åtta år och som det tog föreningen ännu längre tid att hämta sig efter.

1981 erövrade KFF sin första nationella titel någonsin genom att vinna Svenska cupen. Samma år lyckades man med knapp nöd hålla sig kvar i Allsvenskan efter en kvalrysare mot IFK Eskilstuna. Året därpå halkade man ur högsta serien på det oväntade bananskalet Gefle, som då inte synts till i högsta serien på nästan 50 år. Ytterligare ett år senare vann KFF Division II Södra – näst högsta serien – och lyckades kvala sig upp igen efter en i bara alltför bokstavlig bemärkelse våldsam kvaldramatik mot Djurgården.

Och plötsligt 1985 ståtade KFF så med två allsvenska skyttekungar på en gång – Peter Karlsson och Billy Lansdowne delade titeln med Örgrytes Sören Börjesson – och tog emot stora silvermedaljerna efter att ha blivit tvåa i serien, föreningens bästa slutplacering i det svenska seriesystemet dittills. 

Direkt därpå följde degradering två år i rad, först ur Allsvenskan, sedan ur Söderettan, som näst högsta serien hunnit döpas om till. Fast samtidigt passade man på att vinna ännu en cupfinal… 

Bara lite drygt två och ett halvt år efter att ha erövrat stora silvret och mindre än ett år efter att ha vunnit cupen för andra gången, återfanns Kalmar FF i maj 1988 på sjunde plats nere på tredje serienivån, efter Ramlösa BoIS som dessutom hade en match tillgodo på KFF… Så illa till hade laget inte legat på 46 år, inte sedan säsongen 1941/42. Då slutade KFF sexa i dåvarande Division III Sydöstra norra. Före sig hade man gäng som Målilla GoIF och Hvetlanda GIF och på samma poäng återfanns Klavreströms IF.

Under tiden hade ekonomin naturligtvis totalhavererat, bankrutten hotade runt hörnet och på avlöningslistan stod två tränare som fått sparken. Nyförvärven som skulle ta upp laget till anständiga nivåer igen fungerade med något enda undantag – målvakten Kjell Johansson – inte alls. Ledarna hade tagit till flykten eller bytts ut. Ordförandeklubban påminde mest om en hal tvål; tre man hann inneha posten innan 1988 var slut. Kaoset var näst intill fullständigt.

Efter förlusten borta mot Värnamo i fjärde omgången tog gamle försvarskämpen Börje Axelsson över som tränare. Därmed garanterades stenhårt jobb och full satsning. Börje lyckades få styrsel på laget och inför sista omgången toppade KFF serien, en poäng före Lunds BK. Seger i bortamatchen mot Jönköpings Södra och avancemanget till näst högsta serien skulle vara klart.

Inför matchen pratade Östra Småland med J-Södras danske tränare Max Møller, med flerårigt förflutet som framstående målvakt i Nybro IF:

– Kalmar och fotboll kommer jag alltid att förknippa med Kalmar FF. Visserligen är Kalmar AIK ett bra gäng men det är ändå FF som har publiken och kulturen med sig. Vinner de, vilket jag tror att de gör, tar de ju steget upp i ettan och sedan kan de fortsätta upp i allsvenskan där jag tycker att Kalmar FF hör hemma.

Møller försäkrade förstås J-Södra inte skulle lägga sig, trots att de inte hade något att spela för. Det gjorde de inte heller, men KFF var helt enkelt för bra och vann, trots en till en början påfallande nervositet, tämligen enkelt med 0–5 och tog därmed de första stapplande stegen på vägen tillbaka till eliten.

Fast det skulle alltså ändå dröja mer än tio år till – och ytterligare en sejour på tredje serienivån 1997 – innan KFF var tillbaka ”där man hörde hemma”. Efter serieseger utan en enda förlust 1997 vann KFF av bara farten Söderettan året därpå, då under nye tränaren Nanne Bergstrand. Tolv år efter det allsvenska uttåget 1986 hade Kalmar FF ännu en gång kvalificerat sig för allsvenskt spel. Något som många – däribland undertecknad – var fullkomligt övertygade om aldrig skulle vara möjligt igen. Sedan dess har KFF spelat 22 allsvenska säsonger, varav de 20 senaste i svit. KFF har under den tiden vunnit SM-guld och dessutom spelat tre cupfinaler (cupmästare 2007).  Alldeles ofattbart bra. Särskilt för den som upplevde det kaos 80-talets alla katastrofer förde med sig och som satte sina spår i verksamheten i åratal framöver.

Vändpunkten kom alltså på Stadsparksvallen i Jönköping en grå oktoberlördag 1988. Äntligen började berg- och dalbanefärden anta kontrollerade former, även om det skulle gå både upp och ner många gånger framöver också, inte minst åren runt millennieskiftet. Men sådant är nu en gång fotbollslivet för alla oss som håller på riktiga fotbollslag och inte på internationella storkoncerner.

MATCHFAKTA

Stadsparksvallen lördagen den 15 oktober 1988

Division 2 Södra, omgång 26

Jönköpings Södra IF – Kalmar FF 0–5 (0–2)

0–1 Leif Persson (30)

0–2 Lars Pleijel (41)

0–3 Billy Lansdowne (54)

0–4 Billy Lansdowne (56)

0–5 Leif Persson (70)

Publik: 588 (varav åtminstone drygt 400 från Kalmar)

Domare: Roger Nolberg, Kode

KFF: Kjell Johansson (mv), Håkan Jägerbrink, Niklas Friman, Magnus Arvidsson, Dennis Nilsson, Johny Erlandsson, Per-Ola Johansson, Stefan Landberg, Leif Persson, Billy Lansdowne, Lars Pleijel – Torbjörn Arvidsson, Stefan Alexandersson. Tränare: Börje Axelsson.

DEN SVENSKA FOTBOLLENS 14 ARISTOKRATER

Sedan det nationella seriesystemets införande på 1920-talet är det bara 14 lag som aldrig spelat i någon distriktsserie utan alltid hållit sig på de tre översta serienivåerna.

Inom parentes placeringen i allsvenska maratontabellen efter 2023 års säsong): 

AIK (3)

Degerfors IF (16)

Djurgårdens IF (6)

IF Elfsborg (5)

Gais (12)

IFK Göteborg (2)

Halmstads BK (9)

Helsingborgs IF (7)

Kalmar FF (13)

Landskrona BoIS (15)

Malmö FF (1)

IFK Norrköping (4)

Örebro SK (11)

Örgryte IS (10)

Tre av de 14 lagen har aldrig vunnit SM-guld: Degerfors IF, Landskrona BoIS och Örebro SK.

I nästa års allsvenska serie – den 100:e sedan starten 1924/25 – medverkar sex lag som inte finns med bland de 14 ”ständiga” elitgängen: BK Häcken, Mjällby AIF, IK Sirius, IF Brommapojkarna, IFK Värnamo och Västerås SK.

Av de 16 lag som ligger överst i maratontabellen är det bara två som förekommit i distriktsserier (fjärde serienivån och lägre): Hammarby IF (åtta i maratontabellen) och Östers IF (plats 14 i maratontabellen).

Samtliga lag som vunnit allsvenskan återfinns i maratontabellens topp-16, med tre undantag: BK Häcken (plats 17), Åtvidabergs FF (plats 18) och IK Sleipner (plats 23). 

Maratontabellen till och med 2023 omfattar 67 lag.

© Klas Palmqvist

Mobil: 073-071 80 20

E-post: unionberlin@hotmail.com

MER KFF-HISTORIA: